14 april 2020

Dubbla känslor

Hoppas påskhelgen varit bra om än annorlunda som för de flesta i år.

Plockade några Kungsängsliljor i trädgården igår kväll.


Vasen står på en liten kakelplatta någon målat just Kungsängsliljor på. Fyndade den på loppis.

Dubbla känslor. Glädje blandat med vankelmod, ja lite så känns det nu. Glad för att yngsta sonen kommit hem från Australien. Imorgon går de sista kommersiella flygen från Sydney så det känns skönt att han kunde komma hem redan helgen innan påsk. Även om lite snopet för honom att inte kunna stanna terminen ut som tänkt. Men han är också glad att vara i Sverige igen. Han har visat många bilder och jag förstår att resan varit fantastisk och lärorik på många olika sätt.
Han reste en hel del på egen hand och sen med kompisar innan terminen startade.

Glad för att vi kunde vara hela familjen i stugan i påsk. Den ligger ju nära. Glad för att vi satte fart med vårt växthus. En gammal dröm som blivit sann. Bilder kommer var så säker :) Det blir så fint! Jag har putsat glasen på växthuset högt och lågt i påsk så snart är det bara det roligaste kvar.
Att "flytta in" i det. Gläder mig mycket till säsongen och att odla lite. Glad att vi har en trädgård hemma. Särskilt i år. Jag har massor att vara glad åt och det är jag också.


Lite fjädrar och björkris i gamla loppade flaskor och en tupp som kommer hemifrån i ett fönster i stugan.



Men det känns också så olustigt med detta virus som påverkar så mycket runt om oss och i hela världen. Vem kunde ana vidden av detta för bara ett par månader sen. Visst funderar jag också hur det ska bli med allting. Det känns jättekonstigt att inte träffat mamma på en och en halv månad. Vi har pratat på telefon och vi har skickat blommor till henne. Ibland har hon fått hjälp att ringa. Kändes nästan som förr i tiden när hon ofta ringde innan hon blev dement. Personalen på hennes gruppboende har också skickat bilder. Så gulligt av de. Beundrar alla hjältar inom vård och omsorg.
Men visst oroar jag mig mig jättemycket över smitta på äldreboendet.












2 kommentarer:

  1. Mysigt och viktigt att ni fick vara tillsammans i stugan! Förstår din oro beträffande din mamma, men blir glad att läsa hur fint personalen tar hand om henne.
    Ja, det är en konstig tid. Jag upplever glädje, men också ett stort vemod. Svårt att sätta ord på.
    Ska bli så roligt att se växthuset, roligt att din dröm har gått i uppfyllelse!
    Kram Nilla

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja vemod kanske var ett ännu bättre ord än vankelmod i denna konstiga tid.
      Tacksam över att det är vår och naturen delar med sig av energi.
      Tänk om det gått mot höst och vinter när detta satte igång. Det hade varit värre.
      Kram Annika

      Radera

Tack för Din kommentar, den gör mig jätteglad.