Livet

 

Här blev ett långt uppehåll. Min och min brors kära lilla mamma lämnade oss när februari blev till mars. Hon fick ett långt liv och fyllde 92 år i höstas. Men ändå sorgligt när det sker och vi saknar henne.

Hon har betytt så mycket i våra liv och gett oss så mycket kärlek och omsorg.Vi hade märkt efter jul att hon varit tröttare och den sista tiden även tystare. Jag hade hälsat på henne på onsdagen och fredagen veckan innan. Vi pratade om lilla hunden Juni som jag skulle passa. Det blir väl roligt sa hon. Juni har varit med på boendet flera gånger. Hon piggar upp de flesta där. Jag hade köpt nya mjuka påslakan och en skön mjuk lite tunnare filt till henne som jag hade med på fredagen. Hon tyckte de var fina och mjuka. Filten fick hon om sig i rullstolen men påslakanet hann hon aldrig använda. Min bror var där på lördagen och även på söndagen när jag var i stugan. Han ringde på söndagskvällen och tyckte hon varit sämre. Så när sjuksköterskan ringde vid fyratiden på natten förstod jag direkt. Skönt att stugan bara ligger en timme bort och vi packade ihop oss snabbt och åkte. Kom till sjukhuset strax efter min bror.

Jag är tacksam att vi var där båda två min bror och jag de sista knappt två dygnen och hade varandra. När allt lugnat sig lite blev det ändå ett fint avsked. Vi hann säga det vi ville till henne och spela musik hon tyckte om. Se till att hon fick lindring, inte behövde ha ont den sista tiden. Även om hon inte kunde svara vill jag tro att hon hörde oss och kände att vi var där. Samtidigt kändes det som om hon när som helst skulle kunnat titta upp och säga nej men hej vad kul att ni är här båda två. Men så blev det inte den här gången utan hon somnade strax efter midnatt när det precis blivit den första mars. Jag kan känna lättnad att hon fick somna in nu när hon var så skör . Hon har haft väldigt, väldigt många helt friska år i sitt liv. Första penicillinkuren vid 75 år när hon fick lunginflammation. Annars var det nog inte så mycket mer än blindtarmen vid 14 års ålder, barnafödande och en klämd tumme i en bildörr. Det är få förunnat att få vara så friska.

Även om vi redan haft en del av sorgen och saknaden när hon började bli dement så blir det så definitivt. Det är inte farligt att vara ledsen, snarare skönt att det kommer ut. Visar ju bara hur mycket vi tyckt om henne. Hon har ju fortfarande känt igen oss och kunnat skoja emellanåt även om minnet svek. Jag ska inte sticka under stol med att åren innan hon kom på boende var väldigt jobbiga och oroliga för oss. Jag har blivit mycket påverkad när jag känt att hon inte mått bra. Det gjorde hon inte de sista åren hemma men ville absolut klara sig själv fast det inte gick längre. Men väl på plats på boendet levde hon ändå upp och blev sitt vanliga glada och nöjda jag och det var så skönt att veta att hon hade tillsyn och åt. Hon har varit omtyckt av personalen och det var sorgligt att möta de som haft mest hand om henne under de sju år hon bott där. De var också så ledsna. En av tjejerna har gett oss så fina bilder och tar t o m semester för att komma på begravningen. Det uppskattar vi enormt mycket. 

Ja det är trösterikt att ha sin familj och vänner. Har fått så fina blommor och gulliga hälsningar. Pratat länge med båda sönerna. Så fint att de kommer hem till begravningen. De har varit så nära sin mormor. Henrik bor ju i Tyskland och Rikard har ju varit tjänstledig och ute och rest i Sydamerika snart ett halvår. Planerad hemresa nästa helg. Blir spännande att höra om hans fantastiska resa med alla möjliga upplevelser.

Det var också så himla bra att vi var hundvakt just när detta hände. Ja kanske inte för Göran som fick hoppa in som hundvaktsvikarie. Men den lilla hunden var väl så fin tröst när jag kom hem på natten. De känner verkligen av hur man mår. Så var väl någon mening med det kanske.

På söndagen,  den där sista söndagen i februari hade vi gått en lång promenad på isen i det vackra vädret med lilla Juni och haft med oss kaffe och äggsmörgåsar. Vet att jag tänkte tanken. Får man ha det så här bra? Först långpromenad och sen sitta utanför bastun och gotta sig i solen. Men också bra att vi fick tanka i oss energi och solsken den där söndagen. För det behövde jag den tiden som följde på sjukhuset. 

Ja lilla mamma du lever vidare i våra hjärtan var så säker. Så många fina minnen har du gett oss alla. 

Ett föredrag som gav mersmak

Ser du svanen?

 I söndags var vi på ett så bra föredrag med massor av bilder som hette Strömsholms kanal en upplevelse från Dalaskog till Mälardal. Anders Geidemark som höll det utifrån sin bok med samma namn. 

Vår stuga ligger ju i Söderbärke och Strömsholms kanal går från Smedjebacken via Barkensjöarna och vidare söderut ända till Mälaren. Man kan även cykla, vandra, rida längs Strömsholms kanal. Cykelleden som är märkt med gula skyltar och texten Längs Strömsholms kanal är 110 km. 

Vi har cyklat några kortare delar av den när vi cyklat i områdena runt vår stuga. Så vi spetsade förstås öronen lite extra och njöt av den välbekanta vyn från bron mot Söderbärke kyrka. Anders Geidemark pratade sig varm om Söderbärke och inte minst Hembygdsgården som syns i falurött bakom det stora gula huset. Hembygdsgården hade nämligen sålt allra flest exemplar av hans bok. 

Ja många fina bilder visades och bra tempo på pratet. Det var fullsatt och lång kö efter att maxantal uppnåtts. Han var generös och körde ett till föredrag direkt efter. 

I somras åkte vi ju med ångbåt från Smedjebacken ner till Västanfors tur och retur och upplevde en del av slussarna längs kanalen.

Ja föredraget gav mersmak och vi åkte till Köping och gick och såg utställningen Bland badnymfer och brunstvrål av makarna Geidemark. Förutom vackra naturfoton så visades Susanna Geidemarks vackra akvareller. Hade fått tips av en kompis om utställningen och även läst om den. Så denna lilla utflykt fick pigga upp en ledig småruggig tisdag. Vi har fått lite mer snö och den enda vår som anas är just nu på fönsterbrädan. Nej så illa är det inte,  det är mycket ljusare.  Fåglarna hörs igen. Såg ett gäng svanar i skyn. Men känns bara lite onödigt med snö när det inte är minusgrader. Blir bara rått ute.

Bilden högst upp är ett foto i storformat där det tog en stund innan jag såg den ensamma svanen. Ja det var en sevärd utställning och många röda prickar markerade sålt. Jag har sett naturbilder av Anders Geidemark förut. Brukade ofta gå på välbesökta Naturfotodagen på Aros Congress Center före pandemin. 

Några av badnymferna ovan. Bilden nedan hette Badväder för vinterbadare.

Köpings museum ligger alldeles bredvid Skeppshandeln där man kan äta och fika gott. Så vi tog lunchen där. Lika nöjda som sist vi var där. Det finns fler museum runt omkring men vi hade siktet på denna den här gången. Absolut sevärd liten utställning med ca 50 verk om du har vägarna förbi Köping. Pågår till 5 mars och stängt på måndagar.

Inget napp i "Skitviken"

 Hade hoppats få se en skymt av Kungsfiskaren och helst kunna ta några bilder också. Vet att den håller till vid den så kallade "Skitviken" i vår stad över vintern för där är vattnet öppet hela året. Men inget napp där och det var blåsigt och kallt trots att vi klätt på oss ordentligt. Fotade bara några gräsänder.

Två Turkduvor såg jag hemma och den ena hamnade på bild. Inte förtjust i duvor men denna var lite annorlunda. Tror åtminstone det är en Turkduva. Lite svårt att se skillnad på Skrattduva och Turkduva tycker jag som inte är någon expert.

Har fotat en vad jag tror är Jättekungsfiskare för några år sen och då på en fantastisk resa i Sydafrika. Men inte alls lika vacker som den blå. Men man ser ju att det är samma typ av fågel. Finns tydligen 90 arter. Jaja någon dag kanske jag fångar "Skitvikens Juvel" på bild. Trägen vinner som man säger. Tills dess njuter jag av andras fina bilder på den. Och igår morse strax innan sju på väg till jobbet hörde jag Koltrasten sjunga. Det är väl ändå ett så härligt vårtecken!

Apelsinsallad och takdropp

Fick så goda citrusfrukter från Sicilien när vi varit hundvakt och tips på en god sallad gjord på blodapelsin. Hur god som helst, fräsch och enkel att göra.

Filéa apelsinerna dvs skala och skär bort allt det vita lite beska. Skär i mindre bitar och blanda med salladslök och lite chiliflakes, flingsalt och ringla en god olivolja på. Jag tog något varv med svartpepparkvarnen också. Till oss två använde jag en jättestor blodapelsin. Men mängderna bestäms ju av hur många som ska äta. Inga konstigheter. Den bladformade glasskålen tillhör servisen Eden. Jag samlade på den när jag var ung. Har behållit den och den lever kvar i stugan. Ett tag var jag trött på den men nu gillar jag den igen och den används lite då och då. Salladsskålen fyndade jag på loppis.

Hade med skalad apelsin i en påse att ta efter längdåkning ihop med varm saft på termos. 

Citronskivor hamnade i en kopp varmt vin blandat med lite farinsocker och en skvätt vatten när vi var hemma i stugan igen. Satt i solen utanför bastun i stugan där det blir så varmt och gott. Så skönt att åka hit året om inte bara sommartid. De som hade stugan före oss bodde här permanent i 35 år.

Det var riktigt vårväder och takdropp. I Norberg var det skidtävlingar i form av Kristinaloppet och Engelbrektsloppet på lördagen och söndagen. Så då blev det en sväng till Ludvika och på söndagen var vi på gymmet nära stugan. Vi hann åka på fredagen innan stafetten drog igång och i måndags när tävlingarna var över. Jättefina spår fast det var en massa plusgrader.  Så lite skön träningsvärk efter helgen med längdåkning och gym. Så härligt att kunna vara lite mer i stugan än bara över själva helgen.

 

Lyckades få en vacker Domherre på bild. Har mest hört de på avstånd och bara något enstaka par. Så vackra vinterfåglar. Men lite skyggare än de små blåmesarna och talgoxarna som är de vanligaste jag ser nu runt stugan. Hemma är det många Koltrastar.

 

Hemma i stan igen gick vi en sväng och kikade på isskulpturerna som nu såklart smält ner lite av februarisolen. Kul ändå. Vet att vi var ner och tittade för några år sen också då det skulpterades för fullt.

Blev en Alla Hjärtans lunch på stan på mysiga Piazza di Spagna.

 

På eftermiddagen var jag till min mamma. De fikade med hjärtebakelser på hennes demensboende och jag var mest glad åt att hon äntligen fått en ny mycket bättre och stadigare rullstol som jag tjatat en del om. Hon är 92 år och helt rullstolsburen sen två år efter dubbla frakturer. Denna stol sitter hon mycket bättre i och den är mer vilsam om hon somnar vilket hon gör ganska ofta numera. Den gamla satt hon på trekvart i många gånger när jag kom för att hon somnat till. Det gjorde ont att se. Ja det är inte lätt att bli gammal och beroende av andra i det här landet. På kvällen var vi till min bror och träffade lilla Hedda som blir två år i sommar. Så fin liten tjej. Hon fick en mössa med hundar på och en liten bok om hundar. Faster som uppmuntrar att hon gillar hundar :) Men klosshinken var visst roligare att ha på huvudet.

Sann poesi

 

Läste en så fin och sann början på en dikt av Ellen Forsström ur hennes nya bok Trädgårdsjournal. 

Läste om boken på fina bloggen Isas Trädgård. Har lämnat den som inköpsförslag till biblioteket. Den verkar så trevlig. Eller så är det en sådan bok man faktiskt vill ha och återkomma till. Så läs nu raden Ellen skrivit.

Jag ställde in en blomma och plötsligt förändrades allt.

Men vilken bra rad! Det är väl poesi om något? Alla fall i mina öron. Dessutom stämmer det med verkligheten. Är det något som kan förändra allt vare sig det gäller rummet eller sinnesstämningen så är det väl ändå blommor. Se bara på buketten som jag galet fotat från alla vinklar och vrår. 

Lånade ut min symaskin till kära stuggrannen som hade sin maskin tillfälligt i Stockholm och fick så fin vårig bukett som tack. Så vackert med Anemoner och Ranunklar och härligt med färg. Dessutom är de tåligare än man tror. Står länge i vasen och denna bukett fick dessutom följa med till stugan och fann sig utmärkt i att bli inpackad och transporterad en gång till.

Hade nyligen lyssnat på Victoria Skoglund som pratade om Anemoner ihop med Sommarljus i kruka som ett vackert tips i podden Röda vita rosen som hon har med Jenny Strömstedt. Så Anemoner hade jag redan i tankarna. Måste nog införskaffa några knölar. De är ju så söta. Sommarljus har jag haft tidigare men då ihop med Chokladblomma. Också fint.

Och Ranunklar som ser ut som de har tusen kronblad. Klara favoriter de med. Men mina blomsterfavoriter varierar ju allt efter säsongen fortskrider. Men har nog ett särskilt gott öga till Ranunklar.

Ja till och med i det svaga skenet av min hemmagjorda stumpastake är de skira Anemonerna så vackra. Samlar mina ljusstumpar i en stor glasburk som jag limmat en gammal assiett och ett ljusfat med en pigg på. Från början hade jag limmat en spik på den gamla loppade assietten från Folkets Hus i Åhus med superlim men det höll inte. Så fick bli dubbla fat. Där eldar jag alla stumpar och det blir en del under den mörka årstiden. Känns bra att elda upp stumparna, de skiner ju de med.

En bra trippel

 

Förra veckan var jag ledig och vi åkte till stugan onsdag till fredag. Så lyxigt att kunna göra så nu. På onsdagen direkt till skidspåren i Klackberg efter att vi satt på värmen i stugan och lastat av vårt lilla pick och pack. Åkte väl närmare en mil men det gick lite segt. Jag är ju ingen hejare på längd men tycker det är skönt att vara ute och göra något. Bastade när vi kom tillbaka till stugan. Så skönt!

På torsdagen hade vi sett att det var en stor sol på vädret i Romme utanför Borlänge och jag tror det var sol på de flesta ställen i vårt avlånga land. Det blev en kanondag! Många bussar på parkeringen men märktes inte i backar och liftar. Inga köer så det var bara att åka rätt in i liften för det mesta. Tycker Romme är bra för en dags skidåkning.Det finns många backar att välja på och liftsystemet sväljer.

Hemma i stugan blev det lite after ski med Vin chaude/ Glühwein. Dvs varmt vin med lite vatten i, farinsocker och apelsinskivor. Så gott! Fick ju Glühweinkryddor på tepåse från Tyskland av Henrik.

Tittade till mina övervintrade växter i garaget. Börjar kika fram lite grönt på både vinrankan och min frilandshibiskus.

Också liv i den stora krukan med rosa Svartöga. Även om bladen ser lite bleka ut.  Har satt en lampa på timer nu så får de lite mer ljus. Svartögat klarade förra vintern och var så fin i somras.

Mina stora Mårbackapelargoner och några hängpelargoner är det också liv i. Får putsas lite så småningom. Förra året fick Mårbackorna stå i växthuset hela sommaren och de var så fina. Blev hur stora som helst. Klippte ner och satte sticklingar av de också. 

På fredagen åkte vi hem från stugan som planerat och vi var hundvakt över helgen till min chefs hund. Vi brukar ju ha lilla Juni då och då. Hon är så lätt att passa och ett kul sällskap. Hon verkar trivas hos oss även om hon såklart blev överlycklig när matte hämtade henne på söndagen.

Ja så det var väl en bra trippel i mina ögon. Onsdag: längdåkning och bastu Torsdag: Utförsåkning och under helgen hundvakt. Var så fint väder här hemma också på lördagen så blev en långpromenad på Björnön med medhavd matsäck i ryggsäcken. 

Även om Juni är liten så pinnar hon nyfiket och glatt på under en långpromenad. Men när jag föreslog kvällspromenad innan vi skulle gå och lägga oss fick jag en blick som sa att hon inte alls var sugen på promenad. Men det blev en kort runda såklart. Kompenserad med lite sovmorgon på söndagen. För det gillar hon. 

Vi gick ner en vända på stan på söndagen och var inom Konsthallen på Sturegatan i Västerås och tittade på så fina bildvävar jag läst om. Trodde först inte man fick ta med hundar in när jag såg skylten på avstånd. Men tvärtom stod det att Hundar är välkomna. Ann-Mari Janssons bildvävsutställning heter Lycklig på strand. Många av motiven var hämtade från Grekland. Tyckte de var jättefina och man blev glad av de. Till exempel en väv som hette Grekiska tanter och beskrev hur tanterna umgicks i vattnet under heta eftermiddagstimmar.  Någon annan hette Morgondopp och det tilltalar ju mig. Har ju morgondopp som vana på sommaren när vi är i stugan. Bildvävarna går att se till den 19 februari. Ann-Mari har varit verksam som textillärare och även simmare och gjort många resor till Grekland läste jag i reportaget om utställningen.