Två filmer och lite reseminnen från Skottland

Två biofilmer med min kompis Lotta i sällskap har det blivit i september.
Downton Abbey några dagar efter att den haft premiär. Vi är båda stora fan av Maggie Smith.

Behöver ingen närmare presentation. Varken Maggie eller Downton Abbey. Jag fastnade för serien för sju år sen när jag gjort mig illa i ett ben efter en liten vattenskidincident. En semestervecka på soffan blev det  men rehab gick mycket fortare med Downton Abbey. Och filmen ja den gillade jag förstås. Ett kärt återseende. Ska nog se den igen.

Den andra filmen var Edie. Edie som på ålderns höst som ger sig ut på vandringen som aldrig blivit av tidigare. En lite rar och varm film om än förutsägbar och stundtals väldigt mycket produktplacering av ett svenskt friluftsmärke.

Men viktigt att tänka på vad vi gör med våra liv och för vem av olika orsaker. 

Glad att hennes vandring till slut blev av  under vissa umbäranden. Och naturscenerna var helt fantastiska. Drömde mig tillbaka till en tågluff i Skottland i mitten av 80-talet med två väninnor.  Även om vi inte direkt vandrade i bergen på den resan så var det ryggsäcksliv i drygt två veckor. Höjdpunkten var nog Edinburgh och Military Tattoo eller kanske turen till Isle of Skye den nordligaste ön av inre Hebriderna. Där vandrarhemmet dessutom var sprillans nytt och fräscht som omväxling. Ett annat vandrarhem vi bodde på var inrymt i ett gammalt slott Carbisdale Castle
dock inte lika flott som i Downton Abbey. Men minnesvärt! Minns att vi gick längs järnvägen för att komma till närmsta matställe/pub. Slottet låg ju mitt ute i obygden i skotska höglandet.

Slottet var det sist byggda i Skottland. Byggdes 1905 och några år framåt. Bygget var resultatet av en släktfejd. Änkan till hertigen av Sutherlands lät resa det på en hög kulle intill släktens ägor. Så de alltid skulle se det.... Utsikten är milsvid och hon försåg slottet med urtavlor på alla sidor utom den som vette mot släkten. Slottet kallades i folkmun för trots-slottet och sägs även vara hemsökt av spöken.

För några år sen var det till salu för ca 10 miljoner efter att ha fungerat som vandrarhem sen 1945.
Något som upphörde i samband med en vattenläcka för några år sen. Jag minns det som väldigt speciellt ställe att bo på och KALLT. Men inga spöken :) Tror det är privat idag.
 
Måste nog till Skottland  igen någon gång... Mycket kvar att se där. Ja det blev en utsvävning och det är väl så det är med filmer ibland. De får igång tankar och ibland minnen.

Önskar Dig en trevlig hösthelg!

Blåklockor i september

Det blev en  skön hösthelg i stugan. Rena sommarvädret på många håll i helgen. Vi tog sista kvicka doppet i sjön innan vi tog upp badstegen. De sista blåklockorna hittade jag runt knuten. Några hamnade i vas och några i en dörrkrans med mossa, kärleksört och rönnbär. Roligt att trivselpyssla lite. Lite nytta gjorde vi också. Fönsterputs och vedklyvning. Kändes bra!

Skiftbyte i vallmorabatten

Nu ligger sommarens vallmo upp och ner i en papperskasse.  

Tänkte jag kunde ta tillvara på frön från de. (Och inte få alla i gräsmattan :)

Gissar att de kommer hamna lite här och var ändå såklart. Det är ju så med vallmo.

Tyckte jag fick en så bra idé när vi var i Enköping på trädgårdsdagen.

Så nu ska den förverkligas.

Köpte en massa små vårlökar som jag grävt ner och som jag hoppas

kan skänka lite glädje innan det är dags att så vallmo igen. 

Den söta irisen nedan har jag haft tidigare. Köpte de första i Danmark för längesen 

på resa med floristklassen. Men de verkar gått ut sig. Så startar om med nya.

Förutom de blev det olika Snödroppar, enkla och dubbla, Snöklockor som är lite högre 

och så lite blandade Krokus.

Ska nog sätta lite fler vårlökar på ett annat ställe också. Det är ju så kul när de kommer.

Är så efterlängtade efter vintern och snön. Alltid roligt med det första som kikar upp.

Örnbräken

Var fram och tillbaka till stugan i söndags. Passade på att plocka lite ormbunksblad.

Eller för att vara specifik tror jag det är Örnbräken. Men jag kan ha fel.

Man säger väl oftast ormbunkar bara även om det är ett helt släkte av växter.

Strunt samma. Blir lite höstigt och jag gillar färgen. Gratis pynt som växer i slänten.

Tycker nog mest om just nu och tidigt på våren när de är så där krulliga innan de vecklar ut sig.

Syrenhortensian i tvättkannan på badrummet fick sällskap av några bruna blad.

Lilla Malmövasen fick också nytt innehåll.

Så blev det höst i en hast.

Den lilla svarta

Ja den lilla svarta är ingen klänning i det här fallet utan en liten ljuvlig svart hund jag hade nöjet att vakta ett dygn för lite sen. En liten Affenpinscher på ett år. Har just ingen vana av så här små hundar men hon är så gullig att man blir helt bedårad. Väldigt tillgiven och enkel att ha. 

Vi känner varandra lite sen förut förstås eftersom hon finns på mitt arbete. 

Så nu blev det ju lite win-win att det passade så bra att jag kunde vakta henne när ägarna skulle bort. 

Jag älskar ju hundar men är inte beredd att binda mig med en egen igen riktigt nu så perfekt att få låna en liten hund ett dygn. man blir väldigt låst med en hund det vet jag ju. 

Men mysigt är det och givande. Hon var väldigt lätt att ha så det var bara roligt.

Visst lyssnade hon vid dörren ett slag och undrade var matte och husse tog vägen när de lämnat henne. Men sen lekte vi med den långa hästen hon hade med sig och gick promenader och hon kopplade av alltmer.

Inomhus följde hon mig som en liten svart skugga. Ibland undrade jag var hon var men då var hon så precis hack i häl att jag inte såg henne. Men ändå frimodig och utforskade morskt hela huset direkt när hon kom. Många nya dofter och intryck på nytt ställe för en hund. Men hon är van att vara på olika ställen och bland mycket folk. En modig liten hund. när hon är med på jobbet kryper hon ibland in i sin lilla koja och stänger världen ute. Skönt för henne det med.

Ja visst är hon söt som en liten apunge eller ett troll jag vet inte. Affe är ju apa på tyska och rasen är ju Affenpinscher. Och hon är lite som en apa eller katt. Så lätt och smidig och står gärna på två ben. Tycker om att gosa och vara med. När man klappar och kliar henne lite så blundar hon och njuter stort.

Efter en långpromenad låg hon på rygg i mitt knä med magen upp och sov djupt. Så jag tror hon kände sig trygg även om hon inte var på hemmaplan. Jag har haft en egen hund när jag växte upp. En Cocker spaniel. Stor skillnad mot denna lilla tjej. Men hon fångar mitt hjärta. Tur att vi ses snart igen. G kunde inte heller neka till att hon var en riktig raring som så självklart la sig i "hans" fåtölj.

Det ligger kanske något i det där: A home without a dog is just a house :)

Skördefest och trädgårdsdag

Helgen som gick var en toppenhelg på många vis. Frukost med ägg från hönsen jag nyligen hälsade på hos min fd arbetskamrat Viveka på landet. Vackra hönor två vita och en brun och en svart.

De två sistnämnda döpta till Kola och Black av ett barnbarn till Viveka. Även nyplockade björnbär på yoghurten får ju gå in under höjdare. Fick plocka från busken som ger överdådigt med björnbär på mitt jobb. Min egen buske här hemma har inte gett lika mycket och de mognar senare.

På lördagen åkte jag iväg till Enköping på Trädgårdsdag med min blomstervän Maria. Så trevligt!

Först gick vi runt i Skolparken och kikade även på en lite annorlunda modevisning. Trädgårdskläder och annat funktionellt. Roligt! Såg också den fina tröjan från Jumperfabriken som jag spanat in sen en tid. Hittade den senare i butik Fröken Röd och känner att den kommer glädja mig under många år.

Lite klassiskt femtiotalsaktig och varm.

Ja vi vandrade vidare runt i Enköping och tog en lunchfika på Tant Gredelin. Gick runt i Drömparken och tittade även lite på matmarknaden. Köpte med både polka och gulbetor hem. Ja en hel del annat blev det också. Några perenner och ett betonghuvud till exempel. Shopping i min smak :)

Jag var ju på trädgårdsdagen i fjol också. Då gick jag även på en del intressanta föredrag. Väldigt givande dag för den som är intresserad av trädgård. Enköping har ju också Sveriges kanske vackraste parker. Så värt att besöka bara för de. Även vackra växter i rondeller och små fickparker. 

På kvällen var jag med mannen och golfgänget. Han hade spelat tävling på dagen. Jag njöt bara av den gemensamma middagen. Kul att träffa de andra också om jag inte träffar så jätteofta. 

Söndagen ägnade vi åt Skördefest i södra Dalarna. Ett jättetrevligt arrangemang det med.

Efter en karta åkte vi runt på olika gårdar. Vi höll oss i trakterna av Hedemora och St Skedvi. Man hinner ju inte runt på allt. Bilden nedan är från Svartviks gård där vi köpte honung och hälsade på en gullig men tyvärr döv Springer Spaniel. Fina Hedemora höns fanns det också där.

  

Den vackra potatistavlan fanns på Roslunds potatis. Helt gjord av potatis! Ja några morötter som tak och några äpplen i träden. Rolig! Köpte med oss potatis förstås och det var också kul att se varifrån den fina Roslunds potatisen faktiskt kommer ifrån. Avslutade med att svänga förbi vår stuga. G klippte gräset och jag passade på att rensa lite i landet och under hallonbuskarna. Vi har påbörjat ett nytt projekt på landet som jag ser så mycket fram emot. Ett växthus! Mer om det längre fram.

Om det går som det ska har vi ett eget till nästa vår.

Det börjar bli höst

Ja nu känns det att det är en annan luft på morgnarna. Men jag gillar ju hösten även om det alltid är lite vemodigt att sommaren är slut. Plockade några rönnbärskvistar och fläderbär förra helgen när vi var i stugan och ställde på öppna spisen. Hade en mysig lördag med bästa vänner och deras son.  

Våra pojkar var också med. 

Har bakat en och annan äppelpaj på jobbet. Favorit just nu är havresmulpaj. Lätt att göra till många.

Och äpplen finns att plocka. Funkar ju lika bra med blåbär eller vad som. Brukar dela äpplen i småbitar och skaka de i en påse med kanel och socker. Sen ett täcke med smuldeg ovanpå. Brukar ta lika många deciliter havregryn och även vetemjöl som jag tar hekto smör. Men först blandar jag mjukt smör med socker och då brukar det räcka med hälften i deciliter.

För en pajform för ca 8 personer tar jag:

200 gram mjukt smör

1 dl socker

2 dl havregryn

2 dl vetemjöl

Lite socker och kanel att skaka äppelbitarna i.

Grädda i ugn ca 20-30 min 200 grader så det blir färg uppepå och äpplena mjuknar.

Ibland kör jag på bara övervärme på slutet.

Gott med vaniljsås eller vaniljglass till eller turkisk yoghurt med vaniljsocker.

Önskar Dig en trevlig helg!

Vandring

För ett tag sen hade vi en långhelg i Sälen med vandring tillsammans med bästa vänner.

Åh vad det var härligt! Vi gick olika leder på ca 1,5 mil per dag i terräng med ryggsäck med lunchmatsäck och fika i. Tyckte verkligen om att vandra på det här sättet och det gav sådan mersmak.

På kvällarna lagade vi god mat och spelade spel. Våra vänner försökte lära oss Canasta vilket inte var helt lätt. Det kräver nog mer övning. Men kul hade vi.

Bilden ovan är från Stensjön. En massa små stentorn gav en ovanlig syn. Gissar att de flesta tornen är staplade när det är mindre vatten i sjön. Vi såg fjällripor också. Så väl de smälte in i naturen. 

Några hjortron hittade vi också även om det var sent. Men mycket blad såg vi så har nog funnits en hel del.

Sista dagen åkte vi i båda bilarna och ställde den ena och vandrade sen en föreslagen rutt fast omvänt mellan bilarna. Vi fick den tuffaste stigningen först istället för att få mycket nedför på slutet. Vi gick delvis i en dal och lunchen den dagen intogs på en bro där vi hörde vattnet porla.

Ljuvligt! 

På de sankaste ställena var spänger utlagda. Tur med vädret hade vi också. Lagom varmt och lite regn kom när vi var klara en dag och nästa dag på morgonen så då gick vi bara ut lite senare än tänkt. Vi hade ju ingen tid att passa. Ja underbara dagar var det! Så glad att vi blev tillfrågade om att följa med och avsluta veckan tillsammans med våra vänner som hade den fina stugan i Timmerbyn i Lindvallen under hela veckan. 

I somras läste jag boken Bliss av Maria Borelius. Hon skriver bland annat om förundran. Att det är viktigt för vårt välbefinnande. Jag är glad att jag har lätt för att känna förundran. Och den här helgen var verkligen full av förundran för vår vackra natur. Väldigt lite folk också och det känns stort det också att se vidderna och vid utsikt och känna att vi var nästan ensamma. Det var ju skolstartsvecka så många som hade annat att tänka på såklart. På ett ställe såg vi ända till Trysil i Norge som ligger några mil bort. 

Dessutom var det kul att se Sälen den här årstiden. Jag har ju bara varit där på vintern och nu var det ganska längesen vi var just i Sälen och åkte skidor. Mycket har hänt.