Fryst fast eller snöat in?

 

Här blev ett litet uppehåll. Men jag har varken fryst fast eller snöat in.  Ja möjligen snöat in på stickning av islandströjor då.... Inne på den fjärde nu. Jag har inte fotat så mycket på sista tiden. Hittade några bilder från en snöig promenad vid Biskopsängens koloniträdgårdar. Men det kändes redan då att ljuset kommit längre.

Reflekterade så fint i glaskulorna i en trädgård. Jag tycker om vintern men uppskattar att ljuset kommer tillbaka. i år har vi fin vinter förutom att många gator är täckta med tjock isbark. Svårt att både köra och gå. Icebugsen är nog de skor jag använt mest i vinter. Kan inte nog prisa de.

I helgen var vi hundvakt till lilla Juni. Då blev det en promenad i solen vid Mälaren på lördagen. På söndagen gick vi runt vid Djäkneberget. Det är kul att variera sig lite. Inte bara gå hemikring.

En rolig liten hund. Hade slängt ner en kudde från fåtöljen på golvet och där la hon sig som prinsessan på ärten.

Vi har roat oss lite också sen sist jag skrev. Vi var på Henrik Schyfferts show Schyffert forever med våra vänner Marianne och Håkan. Först åt vi lite gott på Vinoteket. Spännande pizzor närmare bestämt. Showen var kul och hade även lite allvarliga inslag. Hans mamma Eva hade blivit sjuk och senare dött. Han pratade om hur de haft en nära relation med skämtet som kitt de emellan och när showen var slut lyste skylten med tillägget Eva, dvs Eva Schyffert forever. Fint!

Tycker det är strongt att ensam hålla låda en hel show och få till någon slags röd tråd och knyta ihop det på slutet. det lyckades han med.

Så har vi firat att det var 30 år sen vi träffades och blev ett par. Det är värt att fira. Har inte kunnat få en bättre livskamrat än Göran. Men tänk så fort tiden går. Vi firade med italiensk middag på Limone här i Västerås. Så mysigt och jättegod mat och dryck. Vi träffades på Village -94 ett musikställe som inte finns längre tråkigt nog. Första daten var i skidspåret. Det blev ju bra.

Första sommaren tillsammans var vi bland annat till Norge och till Skåne på semester. Bilade runt Lillehammer och vackra Geiranger och träffade sen några av varandras vänner. Ninni och Jonas i Oslo och en arbetskamrat till mig utanför Ålesund.  

Första gången jag var i Åhus hos min kompis Lena. Inte utan att man blir lite sommarsugen när man ser den gulnade bilden från stranden. Vi såg Sverige vinna fotbollsbrons på en storbildsskärm i Tivoliparken i Kristianstad. Ja mycket har hänt sen dess och vi har varit många gånger både i Norge och i Skåne. Hoppas på många fler år ihop.

 

Senaste dagarna och årets första dag

 2024 låter som ett bra årtal. Hoppas det blir ett bra år. Ljusare och fredligare i stort. Det har varit mycket oro i världen, krig och elände, många mörka dystra nyheter i Sverige också och mycket skjutningar och tokerier i Västerås där vi bor. Hoppas 2024 blir ett bättre år för alla och envar.

Jag gläds åt vinter på vintern. Tror aldrig jag sett så mycket snö på träden i stugan under våra snart 15 år här som nu när vi kom tillbaka för nyår. Så vackert! 

2023 har varit ett innehållsrikt år för mig privat. Många resor och utflykter har vi gjort. Jag slutade jobba, flera år tidigare än jag tänkt för jag hade möjlighet. Än har det inte blivit tråkigt. Jag är välkommen tillbaka om det blir det. Känns skönt att veta. Men det var också året då min mamma lämnade oss. Glad att vi fick ha henne i livet så länge. Hon blev 92 år. Men visst känns det konstigt. Jag saknar henne mycket som hon en gång var och jag vet att hon tyckte att hon haft ett bra liv. Hon var nöjd. 

Göran hjälpte mig att dra av snö från växthustaket och sätta en stötta inuti mot nocken. Snön väger.

Jättekul att vi fått njuta av våra söners sällskap under juldagar och mellandagar. Henrik har varit hemma från Tyskland nästan tre veckor men han var i Stockholm också och jobbade och passade på att träffa lite kompisar som han inte sett på länge. Julen firade vi ju i stugan. Så skönt och lyckat med en liten jul bara vi fyra. Sen på mellandagarna styrde jag upp lite så de fick träffa sina kusiner på båda håll. Jättekul vi ses ju inte så ofta nu för tiden när de bor på olika håll. Så kul när det går att få till.

Den fina Kransekaken som vi fått av våra vänner i Norge passade bra att bjuda på när det var många runt bordet med kusinernas familjer på fika.

Till kvällen hos min brors familj gjorde vi olika pajer och jag hade bakat pepparkakskottar. De var dock finare än goda. Men finns olika varianter på dessa. De här var med mjuk pepparkaka och Philadelphia ost som grund innan man stack i chokladflingor. Men de kändes mest degiga. 

Lite skidor har vi åkt i det härliga vintervädret. Både vid stugan och hemma. 

Så blev det en sista kväll med Henrik och lite för tidigt födelsedagsfirande för honom innan han skulle tillbaka till Tyskland. Han blir 28 i övermorgon. Göran lagade plankstek och jag gjorde Gino. Så smakade vi Eiswein för första gången till desserten. Det fick jag i julklapp. Minns att min tyska fröken på gymnasiet pratade om det. Så det var kul att få prova och gott var det till en fruktig dessert men säkert även till ost. 

Glasen har jag köpt på Tradera och gillar de verkligen. Är från 50-talet. Såg de på Effekta auktion först men då gick jag bet.

Ja så var det dags att säga hejdå eller hellre Auf Wiedersehen / på återseende till Henrik på Arlanda.

Våra fina vuxna killar. Vemodigt och tomt när de far men det är ju som det ska vara. De har sina egna liv och vi är glada för stunderna vi ses.

Passade bra att ha nyåret att se fram emot när Henrik rest. Det dröjer ju tills vi ser honom igen.

Nu är nyåret redan firat och vi var i stugan med våra kompisar Marianne och Håkan. Lugnt och skönt och mysigt med lite mellanrum mellan rätterna. Göran hade fixat ett quiz med frågor på 2023 och vi spelade också Bezzerwizzer innan tolvslaget. Kul! Menyn blev också lyckad och det får jag väl tacka Marianne för som hade de bästa idéerna. Vi lagade tillsammans och detta bjöds:

Förrätt:

Toast Skagen med rödlök och pepparrot

Varmrätt:

Torskrygg med ugnsbakad spetskål,

Champagnesås och olika rostade fröer

Dessert

Semifreddo med ljummen hallonsås

och vaniljrån

Till skålen vid tolvslaget fyllde jag små minikrutonger med Brie och krusbärsmarmelad i några               och hjortronsylt i några. Väldigt lättfixat. Lite Oxalis som pynt och symbolisk lyckoklöver inför 2024.

Idag blev det långfrukost och småprat. Så mysigt! När våra kompisar åkt kom både rådjuren och Domherrarna på besök. Synd de inte fick se de. Men kämpigt för rådjuren i snön nu.

Efter lunch gick vi en promenad till gymmet.

 Kändes extra bra idag den första dagen på året även om inget nyårslöfte är givet.

Man kan ju hoppas på att hänga i och bli lite starkare under året som ligger framför oss.

Önskar Dig en god fortsättning på 2024!

  

Novemberkväll och teater

Igår blev det snabbt bestämt att gå på teater med min f d arbetskamrat Viveka. Vi sågs utanför och jag passade på att ta några bilder på de vackert upplysta byggnaderna utanför teatern vid Svartån Stora Westmannia som är framröstad som en av Västerås vackraste byggnader av Västerås Arkitektuppror. Översta bilden tagen från Turbinbron.

Bara mobilbilder i farten. Tycker det är fint med de upplysta fasaderna. Bakom lyktan vid Turbinhuset skymtar Västerås slott.

Föreställningen vi såg heter Ögonblicket och den var så bra. Väldigt samspelta skådespelare. Bra musik och sång. Den handlade om en skola i Little Rock Arkansas i slutet på 50-talet. Skolan hade bara vita elever. 2500 vita elever. Ögonblicket speglar Elizabeth Eckford på väg till sin första skoldag i den här skolan. Hon och åtta andra svarta elever möts av rasistiska slagord. Ett foto där Hazel Bryant skriker åt henne blev en berömd ögonblicksbild som inspirerat till föreställningen. Berättelsen hoppar lite hit och dit i tiden men vävs ihop med bra musik och fantastisk sång. Ann Petrén spelar Hazel Bryant, extra kul att hon återvänder till Västmanlands teater då hon är född i Västerås. Miriam Aida spelar Elizabeth och sjunger fantastiskt. Läser om henne som en okrönt jazz och bossanova drottning. Måste nog lyssna lite mer på henne. Två fantastiska musiker backar det hela Eric Bibb ( måste lyssna mer på honom också) och Andreas Kullberg. En världsartist och Västmanlands teaters musikaliska geni så bra ihop.

Effektfullt med steppskor på promenad.

Ja glad att vi kom iväg lite spontant på teatern. Ibland blir ju spontant bäst. Perfekt att liva upp en novemberkväll med lite kultur.

Teatern här har fått ett sånt uppsving. Duktig teaterchef sen 2016 är Niklas Hjulström och en fantastisk ensemble som numera spelar sånt som folk vill se. Det var lite si och så med den saken tidigare tycker jag. Bara att tacka och ta emot och gå och se så vi får fler fina föreställningar. Ser redan fram emot Kejsaren av Portugallien i vår. 

 

Inget napp i "Skitviken"

 Hade hoppats få se en skymt av Kungsfiskaren och helst kunna ta några bilder också. Vet att den håller till vid den så kallade "Skitviken" i vår stad över vintern för där är vattnet öppet hela året. Men inget napp där och det var blåsigt och kallt trots att vi klätt på oss ordentligt. Fotade bara några gräsänder.

Två Turkduvor såg jag hemma och den ena hamnade på bild. Inte förtjust i duvor men denna var lite annorlunda. Tror åtminstone det är en Turkduva. Lite svårt att se skillnad på Skrattduva och Turkduva tycker jag som inte är någon expert.

Har fotat en vad jag tror är Jättekungsfiskare för några år sen och då på en fantastisk resa i Sydafrika. Men inte alls lika vacker som den blå. Men man ser ju att det är samma typ av fågel. Finns tydligen 90 arter. Jaja någon dag kanske jag fångar "Skitvikens Juvel" på bild. Trägen vinner som man säger. Tills dess njuter jag av andras fina bilder på den. Och igår morse strax innan sju på väg till jobbet hörde jag Koltrasten sjunga. Det är väl ändå ett så härligt vårtecken!

Pärlan på berget

I lördags var vi på Djäknebergets restaurang och åt lite gott för att fira att det i söndags var 29 år sen vi träffades. Nästan halva mitt liv har vi hängt ihop. Firarvärt! Restaurangen  hade haft stängt en månad efter jul och öppnade i lördags så var väl efterlängtat och rätt fullt. Fick bli en tidig middagstid men det gjorde inget. Så fin utsikt över Västerås och skönt att promenera dit och hem.

Hade egentligen tänkt äta italiensk på ett ställe där vi inte varit på länge men vi var för sena på bollen. Får bli en annan gång. Men detta blev jättebra. Så god mat. Mälargös tog vi båda två, Sicilianskt i glasen och jättetrevlig personal. 

Lyste så varmt i fönstren på huset vid Falkenbergska kvarnen när vi gick hem.  Ganska skönt att äta tidigt och få lite kväll hemma också. Vuxenpoäng / ålderstecken eller bara ärligt :)

 

 

Belysning och fler mistlar

 

Soluppgång i Vasaparken i Västerås. Delar av skulpturen Våga av Mats Åberg. Skulpturen är i sex delar och symboliserar en häst som först hänger med huvudet och vet inte om den ska våga att ta sig över en flod. Sen vågar den och står slutligen med högt huvud på andra sidan stranden. Alla delar är inte med på mina bilder för jag ville fota den röda himlen och de belysta hjortarna längst bort mot konserthuset. Men läste om skulpturen i efterhand.

Finns även belysta rådjur i Vasaparken och de är ju Västmanlands landskapsdjur. 

Några bilder på slottet där soluppgången speglade sig i fönsterrutorna. Mistlar i träden här också. Västmanlands landskapsblomma.

 

En bukett av skyltar om man blickar mot teatern.

Vacker fasadbelysning på Stora Westmannia. Här låg Västerås Sparbank en gång.

 

Sundinska huset bakom Brasserie Stadsparken. Uppfört av en tobaksfabrikör på 1800-talets mitt.

Fabrikören hängde sig dessvärre i trappen till lanterninen på taket. 

Fler mistlar och Sundinska huset som skymtar mellan träden.

Belysning längs Svartån och Domkyrkans torn som syns. Ja bara några snabba mobilbilder för att jag såg en vacker soluppgång igår morse. Mycket av årets julbelysning är fin tycker jag. Finns en liten karta att gå en ljuspromenad efter. Trevligt initiativ ändå.