Vi kom hem från Italien i lördags efter en veckas skidåkning. Området vi åkte till i Dolomiterna heter Trentino- Alto Adige och var inte listat när vi bokade eller åkte. Då hade vi inte åkt.
Men området blev listat under veckan.
Med facit i hand är det lätt att tänka att det var korkat att åka.
Alltid lättare att vara efterklok än att kika i kristallkulan.
Vi mår bra men bestämde oss direkt för att sätta oss själva i en
frivillig karantän i 14 dagar när vi kom hem.
Vi har möjligheten så det kändes mest rätt att göra så
när vi nu varit i ett område som blev ett riskområde.
G kan jobba hemifrån och jag sa ifrån mig de pass jag var inbokad på.
Kändes inte rätt att äventyra något för övrig personal eller gäster.
Skulle tagit min mamma till tandläkaren i tisdags men det fick min bror göra istället.
Kändes onödigt att besöka både ett äldreboende och en tandläkarmottagning
direkt man kommit hem. Även om jag är symptomfri så vet man ju inte.
Nu kom direktiv om besöksförbud på mammas boende så kändes bra att ligga lite före.
Snälla vänner har handlat och ställt på trappen. Vi undviker folk och håller oss för oss själva.
Skulle gått på en föreställning i Stockholm men den fick vi vänligt nog flytta fram ett par veckor.
Är ju inte livsviktigt. Blir arg när jag hör om obetänksamma människor som just kommit från drabbat område och går på spinning det första de gör. Det känns bara ego.
I Italien märktes det nog mindre än i media hemma. Det var såklart mycket på tv om viruset men jag kan inte italienska så det mesta vi läste kom hemifrån. Någon lift var begränsad att åka tre och tre.
Samtidigt står man ju och köar ihop även om det mestadels är utomhus.
Ja vi får se vad det blir av det. Tråkigt är det och det eskalerar hastigt.
Första dagen åkte vi med på en gemensam skidåkning för att få ett grepp om området i den dåliga sikten. God gulasch på lunchen på ett ställe på hög höjd med de här utanför knuten. Highland Cattle läste jag på några ställen i menyn så gissar att det var den rasen.
Fantastisk skidåkning det dagar vi hade sikt. De här två bilderna visar skillnaden mellan dimma och ingen sikt och fantastisk sikt. Vädret växlar fort. De dagar det var dimmigt grät jag nästan. Som att åka med ögonbindel och så duktig är inte jag. Tycker det är läskigt att åka när jag inte ser underlaget. Vet inte om det är snövall eller hårt. Blir stel som en pinne men försöker tänka att ju mer jag böjer mig desto mindre kommer jag slå mig om jag faller. Men, men ner kom jag utan större missöden även om det tog lite längre tid :) Det varierade också med höjden man måste bara igenom ett sjok så blev det bättre sen. När det var sikt vart det desto härligare. Jag åkte knappt 15 mil pist under veckan. G lite mer eftersom jag pausade mer de dimmiga dagarna. Många åker säkert mycket, mycket mer men vi tycker det är mysigt att ta en paus med något varmt att dricka och en lunch i backen. Det är ju halva grejen med skidsemester. Det kändes i benen alla fall :)
Det kom mycket snö under veckan.
Men på onsdagen vaknade vi upp till sol och blå himmel när vi kikade ut från vår balkong.
Vi stack iväg tidigt och bestämde oss för att åka Sellaronda runt hela Sellamassivet.
En underbar tur på 3-4 mil. Rundan sträcker sig över fyra skidorter.
Förutom Canazei är det Corvara, Arabba och Val Gardena.
Delade på en pizza och jag testade Spätzi.
Hälften cola hälften lemonad. Läskande.
Tog några extra åk i lätta breda backar i Edelweissdalen. Skulle verkligen vilja åka hit sommartid och vandra när hela dalen är full av blommande Edelweiss.
Så vackra vyer. Skidområdet Dolomitisuperski är ett av världens största system.
Vi bodde i Canazei på ett litet familjehotell Albergo Azola som var jättemysigt.
Så trevlig personal och god mat. Inget att klaga på.
Så gullig kille som körde gästerna i liten shuttle buss till liften när han inte serverade eller
skottade snö under inspektion av morfar (min gissning)
Vi hade halvpension och åkte organiserat med STS alpresor denna gång.
Tidigare har vi oftast bokat och ordnat själva.
Inget överdåd men hemtrevligt och vi saknade inget.
En liten förrätt med god skinka på äppelskivor. Dessert semifreddo med hasselnötter.
Kreativ kock och varje kväll var servetten vikt på olika sätt. Julpyntet kvar till påsk tror jag i de här trakterna för så var det överallt. På torsdagkvällen serverades en speciell lokal meny övriga kvällar fick man välja meny kvällen före. Så ja det var väl tur att vi faktiskt gjorde av med lite under dagarna i skidbackarna för gott var det.
Men känner med många ställen som detta lilla hotell. De ska ha sin bästa tid nu och får istället stänga igen. Ödesdigert blir det för många i den näringen. Så mycket som påverkas överallt inte minst flyg.
På fredagen fick vi en fin avslutning med sol i backarna. Vi åkte med första turen till liften och bestämde oss för att åka till Val Gardena och Ortisei. Det var jag som ville av lite nostalgiska skäl.
Vi åkte i Val Gardenas längsta pist La Longia som är dryga milen.
Solstol med Edelweiss vid lunchstället.
Skönt att kunna luncha utomhus.
Delade på en charkbricka och en god spagetti.
Hen seglar över byn Ortisei eller St Ulrich som den heter på tyska. Många pratar tyska här.
Till Ortisei gick min första skidresa 1980. Då gick jag på gymnasiet var 17 år
och åkte med mina vänner och klasskamrater Therese och Yvonne. 40 år sen!
Varken hjälm eller ens mössa eller skidglasögon.
Men spegelglasögon ... Ung och dum.
Minns att jag klippte av ögonfransarna lite för jag skulle kunna ha mina.
Fransarna tog i men glasögonen var ju så snygga.
Fick de i påskägget av min kompis mamma året innan.
Ja hoppas att vi bara fått med oss fina minnen hem från denna resa och inte något elakt virus.
Hoppas verkligen det klingar av snart !
Keep calm and wash your hands!
