Hon kallades Daisy och vad man kan göra av gamla skidoveraller

 Det blev förstås ett besök på Sofiero när vi nu var i krokarna på vår lilla roadtrip. Senast vi var här var på försommaren för två år sen. Då var det främst Rhododendronblomningen.  Nu var det ju sensommar och annat som blommade. Dahliorna var fantastiska. Men vi började inomhus för det kom en liten regnskur. Tittade på utställningen Evigt mode. Se vad man kan knåpa ihop av några gamla skidoveraller. Det finns också en permanent utställning som heter Kungligt sommarliv. 

Lite spöklik docka men ett vackert blomsterhäng av torkade blommor ovanför.

Sensommarfägring och Dahliaprakt även inomhus i slottet.

Blommande kronärtsskockor och alla vackra Dahlior. Denna vackra heter Seniors Hope.

Dahlior i flytande ramar.

Slottet på avstånd och sensommarfägring vid entrén.

Men det som jag blev mest tagen av var utställningen om kronprinsessan Margareta som faktiskt var den som skapade trädgården på Sofiero. Hade ingen koll på det och kände inte till något om henne heller. Minns ju gamle kungen Gustaf VI Adolf lite vagt som en väldigt omtyckt kung t ex av min farmor. 

Men kom bara ihåg att han varit gift med en Louise.

Sorgligt nog fick kronprinsessan Margareta bara 15 somrar på Sofiero. Hon dog 38 år ung höggravid i åttonde månaden med sjätte barnet. Jag har lyssnat på boken Hon kallades Daisy som prinsessan Christina Fru Magnusson skrivit om sin farmor som hon aldrig fick lära känna. Lånade boken på biblioteket också eftersom man missar alla bilder när man lyssnar. Låter som "Daisy" var väldigt modern för sin tid. 

Hon har av Hjalmar Branting som då var statsminister kallats en solstråle på Stockholms slott. Hon och Gustaf VI Adolf träffades så unga i Kairo på en bal. De verkade så himlastormande kära. Jag är inte så väldigt kungligt intresserad kanske därför jag missat hur det förhöll sig här och hur släkterna ser ut. Men utställningen berörde liksom boken gjorde och en del av det "kungliga släktträdet "klarnade.  Fem små barn som blev moderslösa och han som blev änkling så ung. Hon sörjdes av hela svenska folket låter det som när hon gick bort alltför tidigt.

 Boken är bra skriven och jag rekommenderar den. Kronprinsessan Margareta låter synnerligen kreativ, konstnärlig,  nytänkande och frisinnad för sin tid. Sportig spelade t ex någon slags landhockey/ ishockey lite otippat för den tiden och mycket intresserad av trädgård.  Hon var ju prinsessa av Storbritannien och Irland och det förpliktar ju vad gäller trädgård. Hennes farmor var drottning Victoria. Trädgård är nästan en religion alla fall i England och har mycket högre status och är mycket viktigare än här. Trädgårdsintresset tackar jag särskilt för annars hade vi andra inte fått njuta av det Sofiero som hon och Gustaf VI Adolf skapade.  Hon inredde även Sofiero i en ljusare stil än det murriga som var läser jag i boken. Hon var inte mycket för pråliga smycken men bar ofta ett långt enkelt pärlhalsband. Ja det finns mycket man kan skriva om boken men jag tycker istället att du ska läsa den. 

På Stockholms slott pågår en utställning om henne fram till sista oktober. Jag skulle verkligen vilja se den. Hoppas jag hinner dit. Men mycket annat som pockar på just nu.

Håller på och tömmer äldsta sonens lägenhet i Uppsala på lediga stunder. Min lilla mamma har dessutom brutit benet igen på nytt ställe. Så ledsamt och synd om henne. Hennes höftfraktur för en dryg månad sen läkte så fint. Hon kunde t o m gå-träna  lite med rullator. 

Jag var på hennes boende och städade hennes lägenhet igår när jag var ledig och rensade lite kläder som inte passar längre. Hon var ju så tunn för några år sen innan hon kom dit. Hon fick komma hem från lasarettet igår kväll. Jag och min bror hälsade på henne. Påfrestande med smärta, sövning och operation vid hennes ålder såklart.  Hoppas hon piggar på sig igen. Tyckte hon var lite piggare redan ikväll.

Tillbaka till Skåne. Efter Sofiero åkte vi till Åkagårdens golfklubb för lunch. Göran hade ju spelat där med våra vänner Cecilia och Carsten och visste att maten var så bra. Vilket den ofta är på golfrestauranger. Bra alternativ om man är ute och far. Fin miljö också. De som var krögare har också en ostbutik inne i Ängelholm. Vilket märktes på menyn och de sålde också en del trevligheter från butiken. Köpte en burk Marconamandlar. 

Jag åt en god blomkålssoppa. Säsongens första varma soppa. I sommar har vi ju ätit kalla soppor som gurksoppa och Gazpacho. Men nu känns det som dags att dra igång soppsäsongen igen. 

Vi hann till solnedgången vid Kullens fyr

Efter tjejhelg i Åhus för mig och golf för Göran åkte vi till Skånes västra sida. Vi hann se solnedgången uppe vid Kullens fyr. Kullens fyr och Mölle är barndomsminnen för mig då vi semestrade där några gånger när jag växte upp. Semester under enklare former men minnesvärt eller kanske just därför minnesvärt. Tvätta håret under en pump med iskallt vatten osv. Så minns man ju på Kullamannen förstås. Spänning på tv och jag fick även boken vet jag.

Har återkommit flera gånger som vuxen också tycker det är så speciellt där.

Kullens fyr är Skandinaviens högst belägna och mest ljusstarka fyr. Också den äldsta fyrplatsen sedan 1561. 78,5 meter över havet ligger den och skenet kan ses på fem mils avstånd och fyren ägs idag av Sjöfartsverket. Källa: kullensfyr.se På vägen dit åker man längs italienska vägen som går från Mölle till Kullen. När jag var barn var vägen avgiftsbelagd och vi som semestrade i Hjorthagen som det hette hade något kort som man fick visa upp i en vaktkur innan man åkte vidare in i naturreservatet. 

Nu körde vi förbi ställen jag minns som Josefinelust med branta ravinen och stenstranden. Ransvik, då kaffestuga och bad nu restaurang med havsveranda och golfbanan där jag vet att vi sprang och flög med nyinköpt drake. Blåste ju bra! Mycket dramatisk natur på Kullaberg som är ett naturreservat.

Innan vi for upp till Kullen behövde vi äta något. Lättare sagt än gjort en söndagkväll efter säsong. Men så hittade vi ett riktigt kul ställe i hamnen i Mölle. Salty dogs bar heter det ja vad ska man säga ett surfställe med salsa musik. Lite hippare än vi kände oss kanske. Men jättegod guacamacka och glad personal. Visade sig att det var säsongsavslutning för de. Så blev nog ännu mer livat när mörkret sänkte sig men så länge stannade inte vi.  För vi ville ju se solen gå ner i Öresund.

Den stora vita byggnaden är Grand Hotel i Mölle. Men vi bodde ju i Viken så begav oss dit så småningom.

Var tvungen att ta en bild på den gamla Möllan och skicka till tjejerna eftersom väderkvarn var svaret på  en gåta om ett byggnadsverk i spelet vi spelat kvällen före. 

Sov gott på Hamnkrogen i lilla Viken. Gick en promenad efter en god frukost innan vi åkte vidare.

Göran som byggt bastu i stugan precis spanade in Vikenbadarnas bastu vid hamnen.

Rörbäckens trädgård och storkarna

 Sista dagen i Åhus var vi bland annat till Rörbäckens trädgård som ligger mitt emellan Åhus och Kristianstad. Så fint ställe och kul att se hur det utvecklats under åren. Vackra höstfärger. Har bara varit där på vår eller sommar förut.

Den ombyggda husvagnen där de fina hönsen huserar. Första året de hade höns minns jag en höna som hette Maj-Lis. Kan tro att hon var döpt efter experten i Odla med P1 Maj-Lis Pettersson gurun i odlarvärlden. Kul tyckte jag.

Och där på fältet såg vi de. Inte mindre än sju stycken storkar. Så kul att se. Det finns ett storkcenter i Viby alldeles i närheten som är en del i det skånska storkprojektet som startade 1989 för att storkarna åter ska bli en del av den svenska fågelvärlden. Läser om att det finns både uppfödningshägn och frilevande storkar vid centret. Ibland kommer andra storkar och hälsar på. Kul att de lyckats bra med projektet.

Storken har kommit på närmare håll också och jag har begåvats med ett nytt litet brorsbarn. 

Lilla gulliga Hedda som precis hunnit bli tre månader. 

Tjejhelg i Åhus

Redan en vecka sen jag lämnade tjejhelgen i Åhus. Men så mysigt det var och tur med vädret. Faktiskt trettonde gången vi har tjejträff i Åhus. Bilder från de tidigare träffarna finns under etiketten Åhus. Från början kände vi andra inte varandra men alla kände Lena. Hon är navet i denna tradition av tjejträffar. Hon och jag träffades i Zürich som tjugoåringar.  

Vi övriga fem hade ju alla hört talas om varandra under åren så kändes nästan som man redan kände varandra. Ja succé blev det alla fall och vi får väl tacka Kikki som det nog var som kläckte idén från början.

Vi startade fredagen med kaffe under valnötsträdet i Lenas trädgård. Valnötsträdet tillhör grannen men sträcker sig till stor del in över Lenas trädgård. G åkte vidare till golfbanan där han skulle bo. När alla kommit blev vi bjudna på en god lunchpaj. Sen tog vi med oss kaffetermos till stranden. Det var faktiskt 18 grader i havet. Lena och Kerstin badade. Lena badar året om utom när stranden var full av is så det inte gick att komma i. Så modig är inte jag. Även om jag tycker om att bada.

 

Ja det var så roligt att ses igen och mycket att prata om. På fredagskvällen fick vi njuta av skaldjur som Kikki köpt med från västkusten. Havskräftor och de godaste räkorna jag ätit på länge.

Morgonpromenad till bageriet för inköp av frukostbröd. Så vackra kvarter i byn. Blåregnet blommar om på bild nr 2.

Så var vi på lite loppisar och sen var det matmarknad på Torget som vi besökte. Vid torget ligger också en kul Vintage affär vi brukar botanisera i. Någon fyndar alltid något. Det finns också en fin pappershandel. Köpte några fina kort och ett tygfodral att ha som sminkväska.

På torget ligger också den viktiga glasskiosken med Otto glass. Där ställde vi oss förstås i kö.

En modell över byn där man ser ringmuren som gick runt Åhus. Nu finns bara frester kvar av muren.

Så var vi på besök i Kerstins trädgård. Hon bor också i Åhus. Så kul att se hur vacker hennes trädgård blivit på de år hon bott i sitt hus.  

En sväng till Täppet och stranden där blev det också. Vi är ju annars på stranden i Äspet. Men nu ville vi se hur det byggts och ändrats vid Täppet.

 

Varmt och skönt var det. Glad att jag packat med mig klänningar.

Snart nog blir det kyligare och man får gå i varmare kläder länge nog.

Göran golfade på Skånes östra kust med Cecilia och hennes man Carsten. Cecilia och jag träffades i Californien -83 och har hållit kontakten. Vi åker ju gärna till Skåne då och då och Cecilia har sitt ursprung i Eskilstuna inte långt från vårt Västerås så det underlättar ju att hålla kontakten. Så kul att G fick till en golfrunda med de. Lät som de haft en trevlig lördag de med.