Rabarberpaj

Igår bakade jag årets första och troligen minsta rabarberpaj. Lagom för två.
Rabarbern i stugan är mer på gång än den vi har hemma. Den på landet brukar bli gigantisk.

Brukar göra en smulpaj med havregryn i. Upptäckte lite sent att jag inte hade några havregryn i skafferiet i stugan så tog Corn flakes istället. Det blev jättegott. Lite nymalen kardemumma på förhöjer. Jag har köpt en billig kryddkvarn som jag enbart använder till kardemummakärnor.
Enklare än att mortla tycker jag. Det räckte med tre små stjälkar till en minipaj.

Till minipajen tog jag: 50 gram rumsvarmt smör som jag nöp ihop med 1/2 dl socker, 3/4 dl vetemjöl och 3/4 dl Cornflakes. Rullade ihop degen och lät den vila i kylen. Skivade rabarber och vände skivorna i lite potatismjöl och lite råsocker. Smörade en liten form och la i rabarbern. Skivade den kalla smuldegen och fördelade uppepå. Malde lite kardemumma över och gräddade i 225 grader ca 15-20 min tills gyllenbrun.

Formen är ungefär i storlek som en vanlig matlåda i glas. De går ju också fint att göra en liten paj i.

Växthuset tar form

Ja nu står det där!
Växthuset, min dröm sen länge är på plats vid stugan.
My happy place!

Platsen har varit förberedd sen länge mellan stugan och vedbon och själva växthuset har legat i platta paket i garaget sen i november.  Marktegel kom på plats för en dryg månad sen och efter det  har vi haft hjälp av en murare.

Veckan före påsk började så monteringen av växthuset. G hade hjälp av en snickare och det gick
riktigt smidigt. Även om det var ett pussel. G hade ändå sorterat upp och förberett innan.
Men nu är det uppe och på plats. Jag blir glad varje gång jag ser växthuset från köksfönstret.

Blir så fint och tycker det passar in i miljön och teglet i muren går ihop med det faluröda.

 Själva stommen är mörkt antracitgrå. Växthuset är från Willab och drygt 17 kvm.

Det är det första rådet alla med växthus gett. Bygg inte för litet.

Så ska vi ta  ner fler träd så det inte händer någon olycka med de 

och blir en mardröm istället.

Min största arbetsinsats var att fixa lunch och fika under monteringen och sen att putsa glasen när huset var uppe. Glad att vi hade en bra ställning. Jag är ingen vän av att stå på stege och jonglera med grejer i händerna. Lite småfix med dörr och fönster återstår. Sen kan det roliga börja!!

Växthuslivet! Känns jätteroligt och spännande!

Vatten är inkopplat och en gammal zinkbalja som fanns i källaren blir en bra ho.

Två gamla stolar har jag klätt om med säckväv. Kanske de blir bra i växthuset.

Vi får se. Inte hugget i sten hur det ska vara därinne.

Men jag har idéer förstås.

Vi får prova oss fram lite. Lite odling och lite mys är tanken.

Backsippor och blodgivning

Igår eftermiddag åkte vi en sväng till Hornsåsen utanför Västerås. Riktigt varmt ute. Fast det gick mot kväll var det 18 grader. På krönet av åsen som är en del av Strömsholmsåsen ligger ett gammalt gravfält som är det största i Västmanland. Men det var Backsipporna som lockade mig. Har bara sett de växa vilt vid stranden i skånska Åhus. Vid Hornsåsen ska också en fridlyst fjäril, svartfläckig Blåvinge ha träffats på läste vi på en skylt.

Lite gökunge över den fjärilen. Den behöver både backtimjan och helrödmyror i sin miljö. Fjärilslarven lever först på växten backtimjan sen börjar den utsöndra ett doftämne som lockar till sig helrödmyror. Myrorna släpar hem larven till sitt bo och sköter om den tills den har utvecklats till en färdig fjäril. Läser detta på vattenriket.kristianstad.se

Tycker de är så söta. Först såg vi bara ett par men sen såg vi betydligt fler och många knoppar på gång så man fick titta var man satte fötterna. Gravfältet är cirka 500 meter långt.

Vi tog en sväng till naturreservatet Åholmen också. En försöksträdgård som anlades på 1700-talet i Carl von Linnés anda. Då tillhörde området Stora Ekeby gård.  På bilden ovan syns den så kallade Linnéstenen. Fullt av vackra stora vitsippor var det just nu.

Idag har jag lämnat blod. Sjukhuset har fått ställa om mycket i dessa tider det har jag förstått och nu blev det väldigt tydligt. "Coronatält" utanför. Det var en annan ingång till blodgivningen nu och sen snitslad bana med röda ballonger. Smart för de syntes väl och från båda håll. Banan gick över innergården där det vanligen är rehabträning. Jag tycker den stora takmobilen med olika blad är fin och att man kan se en flik av himlen genom takfönstret. Jag beundrar verkligen all vårdpersonal men även de som t ex arbetar med viktig lokalvård är hjältar.

Dubbla känslor

Hoppas påskhelgen varit bra om än annorlunda som för de flesta i år.

Plockade några Kungsängsliljor i trädgården igår kväll.

Vasen står på en liten kakelplatta någon målat just Kungsängsliljor på. Fyndade den på loppis.

Dubbla känslor. Glädje blandat med vankelmod, ja lite så känns det nu. Glad för att yngsta sonen kommit hem från Australien. Imorgon går de sista kommersiella flygen från Sydney så det känns skönt att han kunde komma hem redan helgen innan påsk. Även om lite snopet för honom att inte kunna stanna terminen ut som tänkt. Men han är också glad att vara i Sverige igen. Han har visat många bilder och jag förstår att resan varit fantastisk och lärorik på många olika sätt.
Han reste en hel del på egen hand och sen med kompisar innan terminen startade.

Glad för att vi kunde vara hela familjen i stugan i påsk. Den ligger ju nära. Glad för att vi satte fart med vårt växthus. En gammal dröm som blivit sann. Bilder kommer var så säker :) Det blir så fint! Jag har putsat glasen på växthuset högt och lågt i påsk så snart är det bara det roligaste kvar.
Att "flytta in" i det. Gläder mig mycket till säsongen och att odla lite. Glad att vi har en trädgård hemma. Särskilt i år. Jag har massor att vara glad åt och det är jag också.


Lite fjädrar och björkris i gamla loppade flaskor och en tupp som kommer hemifrån i ett fönster i stugan.

Men det känns också så olustigt med detta virus som påverkar så mycket runt om oss och i hela världen. Vem kunde ana vidden av detta för bara ett par månader sen. Visst funderar jag också hur det ska bli med allting. Det känns jättekonstigt att inte träffat mamma på en och en halv månad. Vi har pratat på telefon och vi har skickat blommor till henne. Ibland har hon fått hjälp att ringa. Kändes nästan som förr i tiden när hon ofta ringde innan hon blev dement. Personalen på hennes gruppboende har också skickat bilder. Så gulligt av de. Beundrar alla hjältar inom vård och omsorg.
Men visst oroar jag mig mig jättemycket över smitta på äldreboendet.

Från gula hörnan

Blev påmind om att vi faktiskt har en Mahonia som växer i en undanskymd hörna.

Knipsade av några grenar. Den kallas även Nordens Mimosa har jag lärt mig.

Föredrar Mimosa men så här i påsktid är det fint att kunna ta in några kvistar. 

Bladen är glansiga och påminner lite om järnek. 

Plockade några vitsippor häromdagen också. De var knoppiga men slog ut i vasen.

Bredvid Mahonia växer även lite spretig Forsythia. Tror egentligen den spridit sig från grannens.
Knipsade lite av den också.

Vinbärskvistarna slår snabbt ut.  Påskpynt från gömmorna.

I Malmövasen satte jag fjädrar som redan fanns bland påskpyntet.

Försöker spritsa

Hittade en liten botten av rödbetskaka i frysen. Gjorde två små bottnar istället för en stor när jag bakade den. Smakar som morotskaka men den är lite rödaktig vilket var fint i julas.
Receptet hittade jag hos bloggen Vackert Naturligt. Nu försökte jag liva upp denna med lite spritsad frosting. Inspirerad av boken nedan Baka och spritsa av Emma Brink Rask.

Får nog öva lite på själva spritsandet. Har köpt några tyllar i metall som verkar mer pålitliga än de jag har. Just nu känns det skönt att ägna sig åt lite bakning och matlagning. Har varit duktiga på att göra av med det vi hade i frysen och en del av det som fanns där behövde livas upp lite.

Det närmar sig påsk

Vi gallrade ur vinbärsbuskarna lite. Jag sparade en del kvistar vet att de slår ut så snabbt och luktar så gott. Så tjuvstartade med lite påskpynt. Påsken är min favorithögtid. Kakfatet laddade jag med lite olika ägg och fjädrar från gömmorna. Även lite halm.

Men i år och just nu känns det mesta konstigt. Njöt alla fall av att ha äldste sonen hemma över helgen. Vi FaceTimade med yngste sonen som är i Sydney denna termin. Fint att se honom och höra hans röst. Livet blev såklart annorlunda där med. Distansundervisning, stängt mellan delstaterna osv.

Ljusstaken som jag köpte i höstas är kul att variera efter säsong eller humör. Nu blev det en ormhasselkvist och lite påskpynt.

Svansjön

Igår åkte vi till sjön Tysslingen utanför Örebro för att titta på fler sångsvanar. Fin solig dag. Hade med oss matsäck i form av kaffe och knäckebröd med stekta ägg ( fiffigt av G att packa äggen för sig så att inte knäckebrödet skulle bli mjukt) Illa att ha med sig stekta ägg när man kollar på fåglar kanske... men det blev bästa lunchen mot en solig husvägg. Vår sista vecka av frivillig karantän efter Italien lider mot sitt slut. Man behöver ju inte sitta inne bara hålla sig ifrån folk.

Vid Tysslingen matar man svanarna likt man gör med tranorna vid Hornborgasjön. För att minimera skador på jordbruksmark. Där finns fågeltorn och raststugor. Även ett litet museum och Naturens teater med café, butik med mera. Även en cykelrunda runt sjön. Inte bara sångsvanar som syntes till vid sjön. Innan vi åkte därifrån såg vi också ett tiotal tranor. 

Chattade senare med yngste sonen som är i Sydney. Han berättade att det finns svarta svanar där. 

Visste inte ens att det fanns svarta svanar i verkligheten. Man lär sig hela tiden. 

Blev nyfiken och tvungen att googla. Det dök upp en bild på en svart svan i Borås.

Kan inte låta bli att undra hur den hamnat där? I Borås.

De som är grå i fjäderdräkten är ungfåglar. 

Onekligen stora fåglar. En väsande svan är inget man vill ha efter sig. Men vackra på lagom avstånd. Läste i broschyren om sångsvanar att de kan bli 243 cm mellan vingspetsarna och 160 cm långa. Vikt upp till 12 kg.  Fascinerande att de inte slår ihop när de flyger iväg eller landar. Det sker med precision. Den äldsta man känner till blev drygt 26 år.

Hann inte riktigt med att rikta kameran men man ser alla fall hur fint de fällt in "landningsställen" (fötterna) även om jag kapade vingspetsen på den ena.

Svanarna som rastar vid Tysslingen är på väg till norra Finland, Ryssland och norra Sverige.
Det finns ca 60 000 sångsvanar i västra Europa. 7 000 - 8 000 av dessa passerar Tysslingen varje år.

Ja en fin solig dag var det. 

Idag virvlar snöflingor i luften,  men det är vårdagjämning och här sopas gatorna.

Ett vårtecken så gott som något! Man får bara klä på sig lite mer :)

Trevlig helg!