Fjällvandring i Jämtland

 Förra veckan vandrade jag, min man Göran tillsammans med min bästa vän sen barndomen Therese och hennes man Torbjörn Jämtlandstriangeln. Bilden ovan tog jag utanför Storulvåns fjällstation. Vi kom lagom dit för middagen som serverades kl:18 och gick sen ut för att reka var vi skulle gå efter frukosten.

Det fanns både perfekta ägg och lite mer kokta turägg att ta med i matsäck. Kul skyltar.

T o m hundkojor utanför kändes omtänksamt. Storulvåns fjällstation brann ner 1987 och byggdes upp igen och var klar 1989. Kändes väldigt fräscht och fint för sina mer än 30 år sen uppbyggnaden. Där hade vi också eget rum med dusch och toa. Bekvämt.

Vi bokade redan i mars och fick gå Triangeln motsols för att få plats på Blåhammaren som var den minsta fjällstationen och vårt första etappmål under tisdagen för en vecka sen. Turen Storulvån rill Blåhammaren är 12 km och började med mycket uppför när man gick motsols. Den kortaste etappen under våra tre vandringsdagar. Tror det var bra för ingen av oss var van att gå med packning. Även om vi minskade på innehållet i ryggsäckarna innan vi började vår vandring så vägde de en del. Det blir nog lätt så när man är nybörjare. Jag hade en 35 liters ryggsäck men med lite matsäck, termos, vatten vägde den ändå 11 kg. Använde det mesta av kläderna eftersom vi hade olika väder. Badskor var med eftersom vi hade något litet vad att gå över. Reselakan och handduk fick vi med oss för övernattningarna på Blåhammaren och Sylarna. Matsäck fick man göra av frukosten. Var väldigt glad att jag hade stavar.

Torbjörn, Therese och Göran.

Torbjörn och jag utanför Storulvåns fjällstation innan vi gav oss iväg.

Så vackert och häftigt att få gå bredvid renarna.

Ut på tur aldri sur :) Men det var en del upp och ner och stenar att parera. Så det blir att man går en del hit och dit och upp och ner. Vi tog det lugnt och gjorde några kortare pauser. 

Var framme i god tid för att hinna duscha och sitta på plats när middagen presenterades. Vid vårt bord satt också ett jättetrevligt par som var kul att prata med. Han var från Singapore. Maten var god den här kvällen också och lokala smaker förstås. Mesostglass efter maten. Möjlighet till självhushåll fanns också. 

Dag 2 hade vi den längsta etappen 19 km. Blåhammaren till Sylarna. Beräknad tid ca 8 timmar. Min stegräknare visade över 35 000 steg och 22 km. Det var också det sämsta vädret under de här dagarna. Jag tyckte det var jobbigaste dagen. Positivt var att det blötsnöade / regnade redan på morgonen så regnkläder och regnskydd åkte på direkt. Så slapp vi mecka med det ute i blåsten. Blåsten hade vi mestadels i ryggen vilket var en otroligt stor fördel. På slutet när jag var trött kändes det vingligt att gå i blåsten på hala spänger med ryggan. Så var superbra med stavarna. 

Inte så mycket sikt i diset stundtals.

Hittade lite lä på ett ställe för en micropaus. Ganska öppet och vindutsatt landskap,

Så skön dusch sen när vi kom fram till Sylarna. Då virvlade snön utanför fönstret. Middagen bestod av lokala chark och ostprodukter till förrätt och sen en Souvasgryta på ren och älg. Precis som på Blåhammaren var det dusch och toalett i korridoren och fanns tillgång till bastu. 

Myggfritt var det hela tiden och särskilt den sista morgonen som var härligt krispig med solsken och frost.

Matsäckspåsen packad och en mössa satt inte i vägen. Hade en tunn dunjacka under min vind/regnjacka. Den satt inte heller i vägen liksom ett par tunna ullvantar.

Frost på spängerna när vi startade och fruset på marken.

Så kul att vi fick så fin sista dag med solsken när vi lämnade Sylarnas fjällstation för att gå tillbaka till Storulvån där vi hade våra bilar. Till Blåhammaren och Sylarnas fjällstationer kommer man inte med bil. Sista dagen såg vi hur helikoptern kom med varuleverans och åkte därifrån med sopor. Glad att vi inte tältade. 

Läste att det betyder tur att se en vit ren. Den symboliserar lycka. Så det stämde väl. Jag tycker det var tur att vi fick en fin avslutning i sol och att vi faktiskt gjorde den här vandringen. Det kommer bli förändringar redan nästa år och man kommer minska antalet bäddar och stänga restauranger bl a på Blåhammaren. Detta då det varit så mycket folk i området och rennäringen blir störd. Jag tyckte det var perfekt att gå under lågsäsong som nu. Visst mötte vi en del folk eftersom vi gick motsols och några växeldrog vi med längs vägen men inte alls som jag föreställer mig att det nog var tidigare i somras. Renarna iakttog oss och vi visade hänsyn. Jag som inte är tycker det är exotiskt att se de.

Det finns inte alls många raststugor / dass så det var skönt att inte vara här i högsäsong. Inte många buskar att huka bakom om man skulle behöva s a s. Det är ju mestadels kalfjäll. 

Hängbro över Lill-Ullvån

Dunjackan åkte av på slutet och stegen rätt trötta när fjällstationen syntes som en hägring.

Så var vi tillbaka där vi började och vi kände oss alla glada och nöjda, lite stela och lite trötta. En rolig grej att göra tillsammans. Vara ute hela dagarna och njuta av naturen. Förut har vi bara gått dagsturer hemikring eller runt om Sälenfjällen på 1,5 till drygt 2 mils turer när vi utgått från en stuga och bara haft matsäck i en liten lätt ryggsäck. Förutom Therese som har bestigit både Kebnekaise och Storebjörn i Norge. Men det gav mersmak. Tänker redan på nya vandringar. Tycker om hösten med färgerna och den sköna luften. Ultimat när vackert väder och som grädde på moset hade det varit om vi fått se norrsken. Norrskenssäsongen har ju precis börjat.