Teaterkväll och lätt träningsvärk

I lördags var vi på Västmanlands teater med tre goda vänner och såg ASEA - här kommer framtiden.  Först åt vi god mat på Brasseriet i Stadsparken precis intill teatern. Jag fick teaterbiljetten i julklapp så det var efterlängtat att få se föreställningen. De har ju också väntat på att få spela och inte bara repetera p g a pandemin och restriktionerna. Så bra föreställning!!

De fick verkligen med så mycket och även en hel del som var nytt för oss även om vi är Västeråsare. Staden var väldigt präglad av ASEA som grundades 1883 och som fram till 1987 var största industriföretaget i Västerås. 1988 fusionerades största delen av ASEA med schweiziska Brown Boveri Min pappa och även min bror arbetade/arbetar för ASEA och senare ABB. Pappa faktiskt under hela sitt arbetsliv. Han reste mycket i sitt arbete över hela världen. Det var nog det jag tyckte lät mest spännande som barn och ung. Även om jag förstår att det inte var så glamoröst utan mycket tid på flygplatser och ganska slitigt. Men det lät ju spännande i mina öron då. 

Arbetskraft kom från bl.a Italien. Så fick ju Västerås en av Sveriges första pizzerior. Redan 1947 serverades just pizza på Restaurang Sjöhagen där man serverade många av de italienska arbetarna som kommit. 

Jag minns en liten italiensk mataffär som låg nära där vi bodde när jag var liten i slutet på 60-talet. Kommer precis ihåg Maria som arbetade där. Spännande med alla olika pastasorter och mycket annat när det bara fanns makaroner och spagetti. De hade också så gott bröd. Ja en jättebra föreställning som sagt. De knöt ihop säcken på ett bra sätt och fick med så. mycket av vad som också hände i världen under de drygt 100 år som det handlar om och många olika livsöden. Bra skådespelare och kammarkören som medverkar. Effektfulla ljud och musikeffekter av Andreas Kullberg. 

Niklas Hjulström har regisserat och är sedan 2016 också teaterchef. Upplever att han tillsammans med ensemblen gjort underverk med stadens teater som verkar fått ett uppsving och visar teater som folk vill se. Även föreställningen 2018 om Den stora branden (om skogsbranden i Västmanland 2014) var ju otroligt sevärd liksom Mig äger ingen, långt tidigare redan 2009. Som bygger på Åsa Linderborgs bok om sin uppväxt med sin pappa metallarbetaren. Alla tre pjäserna med stark anknytning till Västmanland och Västerås. Man har tagit del av västmanlänningarnas egna berättelser och det blir så bra. Då vallfärdar folk inte bara från Västmanland och Västerås till teatern om det inte är pandemi förstås. 

Vi satt på första raden. Det var en ny upplevelse att komma så nära.

Igår fixade vi lite i trädgården. Klippte ner och grovrensade  lite i rabatter och krattade löv. Sinnesfrid att det ser lite mer ordnat ut och redo för våren och lite lätt skön träningsvärk i kroppen. Klippt ner bl. a alla våra lavendel till små igelkottar. Räknade till 17 stora blå plantor och en rosa. Blir finare när de skjuter nya spädare skott. Förra sommaren gjorde jag en lavendelkrona till uterummet som hänger kvar där.