Känner oss glada och lite påfyllda med ny energi efter en liten tur till snön i Sälen. Närmare bestämt till Stöten som ligger längst bort från vårt håll och lite för sig själv i Sälenfjällen.
Våra kompisar, min kära barndomsvän och hennes man har bytt Örebro mot Stöten över vintern och arbetar där över säsongen. Ändå coolt tycker jag! Han är egentligen nybliven pensionär men tog säsongsanställning när hon mestadels skulle vara i Sälen över vintern efter att ha sålt sitt under många år upparbetade och välrenommerade eventföretag för några år sen. Ja hon / de har alltid många järn i elden och det är alltid uppfriskande att ses.
Vacker utsikt över belysta backar hade vi från vår lilla stuga vi fick bo i. Tajmade så vi fick två skiddagar ihop när de var lediga. Så roligt att få umgås och åka skidor ihop. Vi hade med oss lite mat upp så vi slapp lägga tid på matlagning där.
Hotellet där de arbetar Mountain Lodge var jättefint och så himla trevlig personal överallt. Vi fick lite rundvandring och visning. En kväll åt vi middag där också och det var så gott och mysigt.
Tre av oss åt en underbar kalvschnitzel med ett gott salviasmör och rostad potatis som tillbehör. Lite skidresefeeling med någon form av Wienerschnitzel. Vi hade packat med oss både pannlampor, reflexer och dobbade skor för att kunna gå hem efter middagen men en så snäll kollega till de erbjöd att skjutsa oss.
Therése som visade Göran och mig runt i sina vinterdomäner. Obs snöskotern i taket . Ja så kul att ses igen. Vi åkte både i backarna och på längden. Extra kul att vi kunde åka ihop alla fyra igen. Torbjörn som är värsta skidåkaren har genomgått två knäoperationer så har inte kunnat åka på många år. Men nu gick det fint. Så texten på ryggen av hans t-shirt stämmer.
Tänk att vi varit vänner sen vi var tio år. Så glad att vi har vår vänskap och att vi alla fyra trivs ihop.
Första skiddagen var det strålande sol och ingen vind så blev backe och sen lite längd efter lunch.
Dag två var det blåsigare och mulet på fm så då gjorde vi tvärtom. 1 mil skidor på längden på fm och sen backe efter lunchen. Kände oss så nöjda efter de här dagarna i snön och det kändes i benen.
Norrskensstigen låg visserligen inte långt ifrån där vi bodde. Men lyckades inte pricka in något norrsken när vi var där.
Gav oss ut på norrskensspaning när vi kommit hem istället då det ryktades om goda chanser även söderut i landet. Så roar vi oss en fredagskväll strax innan läggdags :) Men syntes bara svagt även om vi åkte en bit utanför stan för att slippa för mycket ljusföroreningar och sen blev det molnigt.
På dagen hade vi varit en sväng och kollat in Västerås våtmarkspark som nyligen ställts iordning för att rena dagvatten och för rekreation. Fåglar, groddjur och diverse insekter skall nogbtrivas här med tiden och tydliga informationstavlor fanns på plats. Nu var ju allt fruset och det blir säkert bättre med tiden när det vuxit upp lite runt om. Vid fallskärmsklubben strax intill vid Johannisbergs flygfält gissar jag att det varit klackarna i taket när vännerna där till Niels van der Poul sett honom vinna ytterligare ett OS guld. Vilken kille!
Gick en liten slinga vid Asköviken också. Ett känt naturreservat och fågelområde utanför Västerås. Var upp på Rudöklippan och gick sen en slinga där. Såg mest hjortar vid Tidö slott som ligger bredvid. Men jag vet att en vän och fd arbetskamrat till mig brukade vara vid just Rudöklippan på både gökotta och för att lyssna på Dvärgbeckasin. Den senare låter lite som en galopperande häst så därför kommer jag ihåg den. Men nu var det lite för tidigt för den sortens fågelliv bara skönt att vara ute ändå.
Min mamma och flera andra blev smittade på sitt boende och testade positivt och har fått vara isolerad under veckan. Men nu friskförklarad och jag tackar vaccinet för att hon bara blev lättare sjuk. Hon är ju 91 år och skör såklart. Idag fick jag hälsa på henne igen och hade med fruktsallad och en blombukett. Det kändes så bra. Gav också lite energi att se henne piggelin igen.
