Auf Wiedersehen igen då

 

Då har vi vinkat av Henrik på Arlanda igen. Han åkte tillbaka till Tyskland i torsdags för att börja jobba på måndag. Men ska inte klaga vi fick ju njuta av sällskapet både på vår resa i Tyskland/ Belgien och han har haft några semesterdagar med oss i stugan och hunnit träffa lite kompisar både i Uppsala och Stockholm. De är ju vuxna och har sina egna liv så det är som det ska. Men det är kul när de kommer hem en sväng och visst svider det i mamma-hjärtat att säga hejdå och veta att det dröjer tills man ses igen. Så är det! Känns ändå skönt att han är i Tyskland och inte i Kina. Det var nog första valet om det inte blivit pandemi. 

En fin sista kväll tillsammans hela familjen blev det med båttur från stugan till Gladtjärn i Smedjebacken där vi åt middag. 

Henrik och Göran väntar på varsin Gladtjärnspanna.

Rikard och jag roade oss med att byta solbrillor i väntan på vår mat. Fish and chips och lax.

Tänkte på vår kompis som var med sist vi var till Gladtjärn förra sommaren inte minst när vi såg månen. 

Ser du månen där du är ikväll spelades på hennes begravning. Ja det känns fortfarande så ofattbart. Livet är skört.

Rikard hade två kompisar i stugan över dagen när vi åkte hem och till Arlanda. Så fina killar som hade haft en mysig dag med bastu, fiske och grill. Vi blev bjudna på mat när vi kom sent på kvällen. Gulligt!

De hade grillat och åt vid bordet som är ett gammalt kvarnhjul nere vid sjön. 

Kände mig lite moloken att Henrik åkt tillbaka men vet att det går över. Var även förbi hos min mamma på hennes boende när vi var hemma och blev glatt överraskad över att min bror också var där samtidigt. Så fick jag träffa honom på samma gång. Vi tog med mamma i rullstolen på en promenad bland kolonilotterna nära hennes boende. Hon tyckte det var så skönt att komma ut lite på kvällskvisten och titta på alla fina blommor där. Det kändes gott i hjärtat.