Yippie! Vi har blivit med ett Silverpäronträd. Äntligen! Visserligen är det ynkligt så här i början. Men jag har faktiskt önskat mig ett Silverpäron i bra många år. Inte haft någon bra plats för det bara. Nu uppenbarade sig platsen. Tidigare hade vi tre tujor i en grupp för att ha något vintergrönt som sticker upp i den rabatten. De trivdes lite för bra och vi höll inte ner de. Rätt som de var tog de höjd på flaggstången så vi började om med två nya. Vi gav de inte tillräckligt mycket omsorg och den torra sommaren 2018 gjorde att först den ena började bli brun. I år började den andra bli brun. Kände mig inte så ledsen över det för under tiden hade jag kommit på att de kunde ersättas av ett Silverpäron. Även liknat vid Nordens olivträd. G tyckte också det var en bra idé men det är inte gott om Silverpäron i år. Svårt att få tag på. Letade och hittade till slut ett i lagom storlek. Får det växa på sig lite tror jag det kan bli riktigt bra. Kronan är ju ympad och ynklig ännu men över tid hoppas jag det blir fint. Runt trädet finns en Perukbuske med mörkröda blad. Silvriga kompisar i form av lammöron och purpurklätt. Där växer också pioner ,solhattar och ett höstsilverax med mörka blad. Ja vi får se hur det blir när de börjar vakna till liv. Kanske blir det en riktigt lyckad slump. Från början hade vi också belysning underifrån på de tre ursprungliga tujorna. När de växte ihop syntes den inte längre men nu kan den komma till heders igen framåt hösten och lysa upp päronets än så länge spretiga krona.
Den mörkrosa magnolian Susan klarade sig bra trots snön som kom när den var i knopp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för Din kommentar, den gör mig jätteglad.