Vilken lättnad!

 I måndags flyttade vi åt vår mamma min bror och jag. En flytt som jag oroat mig lite för sen den hastigt kom på tal i slutet av januari. Hon är trots allt 90 år fyllda och dement. Hon har trivts så bra på det lilla gruppboende som hon haft i drygt fyra år. Bra personal som till stora delar varit samma personer under hela tiden. En otrolig trygghet för henne, de andra som bott där och oss anhöriga. Nu såg jag förstås direkt framför mig hur allt skulle behöva ta omtag vid en flytt och gruvade mig för hur det skulle påverka henne. 

Jag var rädd att förvirringen skulle bli total och allt bara skulle bli jobbigt för henne. Att demensen skulle förvärras. Det har varit stabilt ett bra tag nu och hon har mått så bra det går.

 Men det verkar som jag oroade mig i onödan. (Är ibland onödigt bra på det!)  Det har löst sig riktigt bra. Kanske blir det till och med blir bättre för henne. Hela det lilla gruppboendet som hon bott på ska avvecklas men det gavs möjlighet att flytta hela enheten inom samma verksamhet och personalen följer med. Så förändringen blir ju inte så stor alls. Det blir en hel del nya i personalstyrkan och även fler på boendet men det finns en stor trygghet i att den gamla personalen följer med över. 

Det framgick inte alls att det skulle kunna bli så när avvecklingen först kom på tal. Jag var ledsen att det som varit så bra skulle rivas upp. Tyckte det var skamligt att stöka till tillvaron för dessa väldigt gamla och sköra personer i jakten på kronor och ören mitt i en pandemi dessutom. Men nu blir det nog riktigt bra känns det som. Flytten gick så smidigt. De boende och personal hade hunnit få sitt vaccin med marginal.  Alla fick hjälp med överflyttning av  möbler och grejer. Det fungerade också hur bra som helst.  Så vår uppgift blev att ställa iordning, plocka upp och finnas där för henne. Allt gick över förväntan. Jag och min bror känner oss så lättade att hon verkar funnit sig tillrätta och trivs från första stund. 

Den nya lägenheten är lite större och ligger på gaveln så  hon fick fönster åt ett håll till och framförallt fick hon en egen balkong. Det tror jag hon kommer att uppskatta mycket. Hon hade en jättestor terrass till sin lägenhet innan hon blev sjuk. Hon har alltid tyckt om att pyssla med blommor. Även om hon inte kommer att pyssla med blommor nu är det bara skönt att bara  kunna gå ut och sätta sig och ha det gröna utanför. Vädra och få in lite luft. 

Det mesta kom på plats i måndags. Igår var vi där igen och hade med ett litet bord till balkongen och lite påskiga blommor och solcellslyktor som hon ser genom fönstren men inte behöver sköta. Stolar är också inköpta men det är ännu lite kallt att sitta där. Ska göra det lite mysigare därute för henne när det blir varmare. 

Balkongen ligger precis vid Svartån och det är träd utanför som jag tror kommer ge lite skön skugga. Bara en gångväg utanför sen kommer ån. Så det rör sig lite där. Många som promenerar och lite fåglar vid ån. Samma utsikt som tidigare bara närmare ån och jag tror denna lägenhet blir skönare till sommaren. Den gamla kunde bli väl gassig på sommaren även om hon turligt nog hade en markis.

 Det betyder så mycket att hon har det bra. Det var många år innan hon flyttade till boende som var så jobbiga. Akututryckningar, oro,  ilska och tårar.  Demens är en anhörigsjukdom det skriver jag under på. Så det känns så himla skönt att detta verkar bli bra kanske till och med bättre för henne och de andra som nu blev tvungna att flytta. Till det nya huset hör också en gård som är inhägnad. Tänker att det till sommaren blir lättare att kunna vara ute där lite till vardags. Det var odlingslådor med jordgubbar, trädgårdsmöbler och boulebana. Hela gården gjordes iordning förra våren/sommaren.  Ja jag hoppas och tror att det blir bra. Känns så skönt att det blev en bra start. Tacksam för det.