Ett frö med historia

 

 

Första gången jag såg en trädpion höll jag på att cykla omkull. Osannolikt vacker! Inte för inte kallas den blommornas konung. Bara att hålla med för när man ser en sådan buske i full blom med tallriksstora blommor är det helt enastående.
Paeonia suffruticosa , buskpion eller trädpion.

Kärt barn har många namn. Vacker, vacker, vacker och doftar gott också.

I veckan fick jag ett sms om det inte var så att jag ville ha frö från min kompis Lenas pion som växer i Åhus.
Självklart, så nu ligger en frökapsel och väntar på mig där. Lär bli en utmaning! Läser om allehanda tips hur de ska gro i vitmossa och in och ut ur kylskåpet etc. Rötterna ska igång först.

Låter inte riktigt som något för mig. För mycket meckande. Litar nog mer till Lenas mamma Gerds enklare tips om hur man ska gå tillväga. Plantera frön i krukor som får stå ute hela sommaren och tills det blir kallt. Det var dessutom Gerd som kom ihåg att jag gärna ville ha frön.

För kul vore det att få en egen trädpion som kommer just från Lenas i Åhus. Som först växt i hennes förra trädgård i Äspet.
 Även om det kommer att ta sin tid. Men den som väntar på något gott.....

Den som väntar på något gott kanske också ska gå och titta till skorporna som är på tork i ugnen.
Inte jättesmart att dra igång ett skorpbak sent på kvällen. Fick lust att baka så då gäller det att passa på innan det går över.
Men det tar också sin lilla tid med skorpor. Tror de får stå på tork hela natten med ugnsluckan på glänt. Doftar också gott. Kardemumma. Och receptet ja det kommer förstås också från Åhus. Bjuder på det en annan gång. När jag provsmakat.