Igår blev det snabbt bestämt att gå på teater med min f d arbetskamrat Viveka. Vi sågs utanför och jag passade på att ta några bilder på de vackert upplysta byggnaderna utanför teatern vid Svartån Stora Westmannia som är framröstad som en av Västerås vackraste byggnader av Västerås Arkitektuppror. Översta bilden tagen från Turbinbron.
Bara mobilbilder i farten. Tycker det är fint med de upplysta fasaderna. Bakom lyktan vid Turbinhuset skymtar Västerås slott.
Föreställningen vi såg heter Ögonblicket och den var så bra. Väldigt samspelta skådespelare. Bra musik och sång. Den handlade om en skola i Little Rock Arkansas i slutet på 50-talet. Skolan hade bara vita elever. 2500 vita elever. Ögonblicket speglar Elizabeth Eckford på väg till sin första skoldag i den här skolan. Hon och åtta andra svarta elever möts av rasistiska slagord. Ett foto där Hazel Bryant skriker åt henne blev en berömd ögonblicksbild som inspirerat till föreställningen. Berättelsen hoppar lite hit och dit i tiden men vävs ihop med bra musik och fantastisk sång. Ann Petrén spelar Hazel Bryant, extra kul att hon återvänder till Västmanlands teater då hon är född i Västerås. Miriam Aida spelar Elizabeth och sjunger fantastiskt. Läser om henne som en okrönt jazz och bossanova drottning. Måste nog lyssna lite mer på henne. Två fantastiska musiker backar det hela Eric Bibb ( måste lyssna mer på honom också) och Andreas Kullberg. En världsartist och Västmanlands teaters musikaliska geni så bra ihop.
Effektfullt med steppskor på promenad.
Teatern här har fått ett sånt uppsving. Duktig teaterchef sen 2016 är Niklas Hjulström och en fantastisk ensemble som numera spelar sånt som folk vill se. Det var lite si och så med den saken tidigare tycker jag. Bara att tacka och ta emot och gå och se så vi får fler fina föreställningar. Ser redan fram emot Kejsaren av Portugallien i vår.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för Din kommentar, den gör mig jätteglad.