Goslar

 

Första natten i Tyskland hade vi bokat rum i Goslar. En fin medeltida stad vid foten av bergskedjan Harz. Högsta berget är Brocken med drygt 1100 meter. Enligt folktro träffas häxorna där på Valborgsmässoafton. Lite som våra påskkärringar och Blåkulla. Därav kulorna i ett fönster.

I Goslar får man sig en rejäl dos korsvirkeshus. 

Speciellt runt torget är husen smyckade. 

Trånga gränder och vackra blommor.

En del hus är belagda med tunna skifferplattor. 

Vi tajmade klockspelet med figurer som dyker upp lagom när vi åt lunch vid torget.

Trånga gränder är det. Kikar man uppåt är det inte mycket luft mellan en del tak. Jag var här för längesen.

Då fick jag åka med pappas arbetskamrats familj. De skulle till släkt i Frankfurt och jag skulle till Kassel för att jobba som au-pair på sommarlovet. Den familjen hade en stor Volvo duett och det var lite glad uppståndelse kring den stora bilen i de trånga gränderna minns jag. Jag var bara 18 då och mamma tyckte nog att det var skönt att jag kunde fortsätta med de om det visat sig att familjen i Kassel inte var ok.

Men de var jättebra och min tyska förbättrades under sommaren när jag passade deras tre små flickor. 

Åkte faktiskt förbi huset utanför Kassel där jag tillbringade sommaren 1980. Jag som trodde jag var bra på tyska efter nian med mitt höga betyg men som behövde stödundervisning på gymnasiet. Det var en chock och ett bevis på hur olika undervisningen kan vara i olika skolor. Alla fall då. Men det gick ju att göra något åt. Tror det var min snälla tyska-fröken som hjälpte mig hitta detta sommarjobb. 

Kassel är vänort till Västerås.  Så på den vägen var det. 

Kunde konstatera att det vuxit mycket i trädgården på 40 år :) även om den stora delen låg bakom huset som jag minns det. Lilla bageriet fanns kvar och närköpet Edeka. 

Lite nostalgi att återse alla fall.

Men åter till Goslar och korsvirkeshusen. 

Rena sommarvärmen var det.

Många roliga detaljer.

Vi besökte kejsarpalatset. Äldsta sonen tycker det är kul med historia. Får erkänna att både G och jag lärde oss ett och annat av honom som vi missade i skolan. Bättre sent än aldrig...

Vackra tak och väggmålningar och tydliga påminnelser om läget.

Gruppen som fick besöka palatset var begränsad och man fick också fylla i en registrering med kontaktuppgifter för att underlätta smittspårning. Det var desinficerade pennor och använda pennor i olika glas när man skrev in sig. Man fick registrera sig på alla caféer och restaurangen också. Nu var det ju så fint väder så vi satt mestadels ute. 

Texten ovan vid en avspärrning till ett bygge: Dåligt humör är ett tankefel.

Själv var jag glad att kön av tung trafik var i motsatt riktning när vi åkte vidare.

Helt hemskt vilken kö och trafik. Jag förstår att det är straffbart att få slut på bensin på Autobahn. 

Den här kön var flera, flera kilometer eller en mil. Hua!

Vi for vidare till Frankfurt am Main och "Mainhattan" stadens skyline tornade upp sig.

Sonen nöjd när lilla flyttlasset var på plats där han ska bo. Hans vän Kiara är tyska och hade hjälpt honom att hitta ett ställe att bo på. De träffades när de pluggade i Shanghai. Jättetrevlig och hjälpsam tjej.

Fin takterrass med utsikt i huset där han bor. I ett hörn höll de på med yoga. 

Verkar vara mest studenter som bor där. Hoppas han ska trivas.

På kvällen hade Kiara bokat bord.  Det för Frankfurt typiska äppelvinet serverat ur en Bembel den typiska keramikkannan och vi åt förstås schnitzel på kalv och den typiska gröna såsen till.

Trevlig kväll blev det!

Auf Wiedersehen!

 Ja nu har vi sagt "auf Wiedersehen" till äldsta sonen på ett tag. Vi har hjälpt honom att flytta till Frankfurt. Han har en spännande tid framför sig och det känns som han ska kunna trivas. Vi bestämde oss för att bila ner med honom och hans lilla flyttlass efter ett visst övervägande i dessa tider. 

Vi höll det öppet tills dagarna innan. Under själva resan kändes det faktiskt helt ok och striktare och mer noga än här hemma och mer påminnelser i offentliga miljöer. Munskydd var en självklarhet inomhus. Det är omtvistat huruvida det hjälper men man blir alla fall påmind om att allt inte är som vanligt längre och det inte skadar att vara försiktig.

Innan vi for över bron och med färjan till Puttgarden hade vi hunnit stanna till i Lund hos en kär vän som precis blivit "passematte" till dotterns lilla nyköpta hundvalp Boman. Hur söt som helst! Kul att få se honom och träffa Cecilia och Matilda lite kort på väg till vårt första boende utanför Malmö.

Utanför Malmö bodde vi på ett Bed & Breakfast nära Sturup. En lammgård som heter Eksholmens Gård.

Jättemysigt! Man sköter sig själv och frukost är laddad i kylskåpet. Nybakat bröd från bagare bredvid.

Väldigt smidigt, gott och bra. Hade fått tips om detta av Lena min väninna som flyger och haft tidiga resor från Sturup tidigare och bott där. På fredagar är det även en gårdsbutik öppen som säljer lammskinn bland annat. På kvällen blev vi bjudna på middag hos Inger inne i Malmö, min vän sen skoltiden. Mysigt! 

Sen somnade vi gott på lammgården. Ett boende helt i min smak. Växthus utanför dörren, får och hästar i hagarna och lantliga detaljer som passade där.

Goda nybakade bröd till frukost / nattmacka från bagarstugan intill. 

Till och med får på lakanen. Skönt att vakna upp utsövd när man sen ska färdas på Autobahn. Bitvis helt galet mycket trafik och det går undan. Det gäller att vara med. Även om G körde var jag också på alerten.

Vårt första stopp blev i Lübeck där vi åt lunch vid floden Trave. Underbart sommarväder fast september. Jag har aldrig varit i Lübeck förut. Förknippar staden med  julmarknader och marsipan.

Son och far framför Holstentor, tornen till den gamla stadsporten i Lübeck, numera museum.

Fotot ljuger inte,  tornen lutar faktiskt. Mätta och belåtna for vi vidare mot Goslar. 

Mer om det i ett annat inlägg.

Höjdare under sommaren

 



Vi hade några riktigt fina dagar i Sälen med bästa vänner. Vi vandrade på dagarna, lagade mat och hade stugmys på kvällarna med god mat och dryck och lite sällskapsspel. 

Första dagen åkte vi till Fulufjällets nationalpark som ligger mer norrut så det blev en stund i bilen. Men det var det värt. Vi gick en lång tur och det var bitvis rätt stora blockstenar så kändes att vi startade upp med den jobbigaste vandringen första dagen. Belöningen var att få se Njupeskärs vattenfall. Vattenfallet som är ett av de största i landet. Roligt att se vi har pratat länge om att åka dit och nu blev det av.

Svettiga men glada vid vattenfallet. Jag och Therese som känt varandra sen vi var tio.

Göran, Torbjörn och Therese, bästa sällskapet.

De andra två dagarna vandrade vi i Sälen. Hade tur och riktigt skönt väder. Helt perfekt faktiskt.

Ängsullen lyste vit och ett och annat hjorton.

Vyerna är fantastiska! Vi var här ifjol också och det gav mersmak. 

Så vi blev så glada att få hänga med i år igen. 

Vi gick till Stensjön en dag i år också.

Ja nog är det härligt att få sitta vid en bäck och ta en rast. Vi var ju i Sälen med min barndomskompis och hennes man. De har vandrat betydligt mer än oss både i Sverige och utomlands och hon har bland annat bestigit Kebnekaise. Men nu gav ena kängan upp efter lång och trogen tjänst. Som tur var när vi precis kommit ner på väg till bilen.  Hade varit knepigt att gå med lös sula.

Att få plocka hjortron i Älvdalen med vår vän Stina var också en höjdpunkt. 

Har aldrig plockat hjortron förut. Hon tog med oss ut på en myr där det fanns massor. 

Så vacker natur där också.

Kräftfiske i stugan och kräftor på nytt sätt wokade i Muurikkan blev en favorit. 

Mycket tid har ägnats åt växthuset och odlingarna där och blomstren. 

Härligt att få plocka sina egna gurkor och tomater främst tycker jag. Zucchini, sallad, ärtor och bönor har jag haft utanför. Njutit av att plocka buketter av det som blommat.

Många bad har det blivit. 

Utflykter hemikring och runt stugan och en och annan båttur har vi gjort. 

Nostalgi att åka med Elbafärjan till ön Elba utanför Västerås. 

Räkmacka modell gigantisk och en mysig dag med kär vän.

Söderbärke kyrka är så fin inte minst från vattnet när solen går ner. 

Några fina turer med vänner och stuggrannar har det blivit på sjön Barken.

Killarna har varit i stugan emellanåt med några kompisar när de varit lediga. 

Min bror och Emma kom till stugan och provade på vattenskidor.

En mysig dag på Mälaren med kära vänner fick vi också.

 

Så har vi gjort många långa cykelturer runt om stugan. Jättekul!

Det har varit en jättefin sommar när jag tänker tillbaka trots den konstiga tid som är.

Känner mig så tacksam för det!