Goslar

 

Första natten i Tyskland hade vi bokat rum i Goslar. En fin medeltida stad vid foten av bergskedjan Harz. Högsta berget är Brocken med drygt 1100 meter. Enligt folktro träffas häxorna där på Valborgsmässoafton. Lite som våra påskkärringar och Blåkulla. Därav kulorna i ett fönster.

I Goslar får man sig en rejäl dos korsvirkeshus. 

Speciellt runt torget är husen smyckade. 

Trånga gränder och vackra blommor.

En del hus är belagda med tunna skifferplattor. 

Vi tajmade klockspelet med figurer som dyker upp lagom när vi åt lunch vid torget.

Trånga gränder är det. Kikar man uppåt är det inte mycket luft mellan en del tak. Jag var här för längesen.

Då fick jag åka med pappas arbetskamrats familj. De skulle till släkt i Frankfurt och jag skulle till Kassel för att jobba som au-pair på sommarlovet. Den familjen hade en stor Volvo duett och det var lite glad uppståndelse kring den stora bilen i de trånga gränderna minns jag. Jag var bara 18 då och mamma tyckte nog att det var skönt att jag kunde fortsätta med de om det visat sig att familjen i Kassel inte var ok.

Men de var jättebra och min tyska förbättrades under sommaren när jag passade deras tre små flickor. 

Åkte faktiskt förbi huset utanför Kassel där jag tillbringade sommaren 1980. Jag som trodde jag var bra på tyska efter nian med mitt höga betyg men som behövde stödundervisning på gymnasiet. Det var en chock och ett bevis på hur olika undervisningen kan vara i olika skolor. Alla fall då. Men det gick ju att göra något åt. Tror det var min snälla tyska-fröken som hjälpte mig hitta detta sommarjobb. 

Kassel är vänort till Västerås.  Så på den vägen var det. 

Kunde konstatera att det vuxit mycket i trädgården på 40 år :) även om den stora delen låg bakom huset som jag minns det. Lilla bageriet fanns kvar och närköpet Edeka. 

Lite nostalgi att återse alla fall.

Men åter till Goslar och korsvirkeshusen. 

Rena sommarvärmen var det.

Många roliga detaljer.

Vi besökte kejsarpalatset. Äldsta sonen tycker det är kul med historia. Får erkänna att både G och jag lärde oss ett och annat av honom som vi missade i skolan. Bättre sent än aldrig...

Vackra tak och väggmålningar och tydliga påminnelser om läget.

Gruppen som fick besöka palatset var begränsad och man fick också fylla i en registrering med kontaktuppgifter för att underlätta smittspårning. Det var desinficerade pennor och använda pennor i olika glas när man skrev in sig. Man fick registrera sig på alla caféer och restaurangen också. Nu var det ju så fint väder så vi satt mestadels ute. 

Texten ovan vid en avspärrning till ett bygge: Dåligt humör är ett tankefel.

Själv var jag glad att kön av tung trafik var i motsatt riktning när vi åkte vidare.

Helt hemskt vilken kö och trafik. Jag förstår att det är straffbart att få slut på bensin på Autobahn. 

Den här kön var flera, flera kilometer eller en mil. Hua!

Vi for vidare till Frankfurt am Main och "Mainhattan" stadens skyline tornade upp sig.

Sonen nöjd när lilla flyttlasset var på plats där han ska bo. Hans vän Kiara är tyska och hade hjälpt honom att hitta ett ställe att bo på. De träffades när de pluggade i Shanghai. Jättetrevlig och hjälpsam tjej.

Fin takterrass med utsikt i huset där han bor. I ett hörn höll de på med yoga. 

Verkar vara mest studenter som bor där. Hoppas han ska trivas.

På kvällen hade Kiara bokat bord.  Det för Frankfurt typiska äppelvinet serverat ur en Bembel den typiska keramikkannan och vi åt förstås schnitzel på kalv och den typiska gröna såsen till.

Trevlig kväll blev det!