Levnadsglad

För ungefär tolv år sedan vet jag att jag skickade in en fråga till odla.nu angående vår Kornell som såg lite vissen ut efter att vi möblerat om i trädgården och flyttat bland annat Kornellen för att få lite insynsskydd.

Min fråga var: Skulle Kornellen tänkas överleva vår burdusa hantering?
Jag fick svaret vattna, vattna och vattna. Det gjorde jag och var så nöjd över hur den bara levde på
och tog sig. Idag kan jag se framför mig hur de som svarade  fick bita sig i läppen för att inte brisera ut i gapskratt. Skulle den överleva?? Vilken fråga!

Kornellen har inga planer på att inte överleva kan jag säga efter att ha gått en liten match med den idag. Kornellen har snarare planer på att bli lika stor som ekarna i skogen eller popplarna här bredvid. Och jag har inte hängt med alls. I vanlig ordning. Nu är den en riktig Monsterkornell det måste bara ha hänt medan jag stått vid sidan av fotbollsplaner under några år eller så växer den på nätterna.

Man skulle kunna tro att den är gödslad med elitskit ( Bosse Rappnes skämt om hästdynga från Solvalla)
det är den inte. Kornellen är bara ovanligt levnadsglad. Jag gillar den fortfarande men skulle gilla den mer om den var lite mindre. Minsta gren som ligger mot marken slår rot som om den garderar sig för svårare tider.

Just nu kan vi ju inte ta ner den för nu är den ju som finast ändå. Kanske till hösten. Förra året tror jag vi sa ja men kanske till våren att vi ska ta ner Monsterkornellen och nu är det sommar igen.
Man kan inte annat än säga att Kornellen tog sin uppgift som insynsskydd på djupaste allvar i alla fall.