Damer på tapeten

I fredags var vi i Uppsala hela familjen. Hälsade på i äldsta sonens lilla bo. Där är så mysigt och fullt av damer på tapeten i hallen. Jag tycker det är en kul tapet. Den satt där redan när han flyttade in efter jul.

Han har hunnit bo en termin i Uppsala men inte på den här adressen. Det känns konstigt att han flyttat och jag saknar honom förstås mycket. Det gör vi såklart alla. Men det är som det ska vara och han reder sig finfint verkar det som. Men han blev ändå överlycklig över att hans pappa stått och lagat mat två kvällar i rad och fyllde frysen med matlådor. Det märks att det är andra saker som uppskattas nu för tiden. Själv uppskattar jag att det inte är så långt till Uppsala och att han kommer hem alla fall emellanåt får jag väl lov att erkänna.

Mannen och jag firade att det var 22 år sen vi träffades så det blev middag ute på en libanesisk restaurang som heter Meza. Mycket gott och trevligt på alla vis. Tusen och en natt känsla.
Killarna åt olika grillrätter med tilltugg och mannen och jag delade på lite olika smårätter.
Kul när man får smaka lite av varje.

Sen var det dags för teater och en annan dam att göra entré denna gång som Kung i pjäsen Kung Lear som spelas på Uppsala Stadsteater. Jag tycker Marie Göranzon är en av våra största aktriser faktiskt.
Rollen som kung klarade hon förstås galant. Erkänner att det var min idé detta med teater.

Hade kollat med sönerna om de tyckte det var en bra idé före jul. De var med på det så det blev en julklapp till mannen. Inte hans första val kanske och lite av mental träning för någon mer i familjen med tre timmar  Shakespeare en fredagskväll. Men alla tyckte nog att det var en upplevelse på sitt sätt. Och analyserna efteråt var mycket underhållande.

Själv fick jag skämmas som en hund när min mobil gick igång i salongen. Spöstraff på sådant!
Jag trodde verkligen den var avstängd. Vet inte om det var "Siri"eller någon annan tjänst jag inte bett om  som hoppade igång när jag flyttat runt väskan. Det blev lite dramatik precis innan då en person  i publiken blev sjuk. Inget allvarligt tack och lov men någon svimmade. När det hela lagt sig och skådespelarna kommit igång igen så klingar tonerna av signaturen till Downton Abbey ur min väska. Jag brukar verkligen vara den första som tjatar om att mobilerna är väl avstängda vid liknande tillfällen och överallt fanns skyltar innan man gick in så det var ju extra pinsamt och förargligt.
De som satt framför blev förstås sura med all rätt. Så dåligt av mig. Och aldrig har det väl känts som så lång tid innan jag fick tyst på eländet. Kommer inte hända igen. Bad tusen gånger om ursäkt!

Nu är det snart fredag igen och redan februari. Så skönt att ljuset återkommer!