Ja visst gör det ont

Ja visst gör det ont när knoppar brister.

Varför skulle annars våren tveka?

Varför skulle all vår heta längtan

bindas i det frusna bitterbleka?

Vad är det för nytt, som tär och  spränger?

Ja visst gör det ont när knoppar brister,

ont för det som växer

och det som stänger.

Ja nog är det svårt när droppar faller.

Skälvande av ängslan tungt de hänger,

klamrar sig vid kvisten, sväller, glider -

tyngden drar dem neråt, hur de klänger.

Svårt att vara oviss, rädd och delad,

svårt att känna djupet dra och kalla,

ändå sitta kvar och darra -

svårt att vilja stanna

och vilja falla.

Då, när det är som värst och inget hjälper,

brister som i jubel trädets knoppar.

Då, när ingen rädsla längre håller,

faller i ett glitter kvistens droppar

glömmer att de skrämdes av det nya

glömmer att de ängslades för färden -

känner en sekund sin största trygghet,

vilar i den tillit

som skapar världen.

Karin Boye Ur För trädets skull 1935

Tycker den dikten är fin och jag tycker mina kastanjeknoppar är helt fantastiska.

Trodde inte de skulle slå ut inomhus men det gör de.

Hittade de utanför en skola som rivits och där man fällt en stor kastanj 

så det var bara att knipsa och ta hem.

Jag kan ingenting om dikter men den här har fastnat liksom

Hjalmar Gullbergs

Kyssande vind

Det är väl det där med 

i syrenernas tid och gullregnens månad.

Snart är vi där i syrenernas tid och gullregnens månad.

Trevlig lördagkväll!