Ibland velar jag. Inte så ofta längre, men det händer.
Till exempel hände det en sensommarlördag när jag snavade över ett bord på loppisen
Trodde jag besökt och scannat av flertalet loppisar inom 2 mils avstånd från stugan
men icke denna. Den hade jag missat.
Hade inte tankarna på något bord precis men så fanns det bara där.
Ett gammeldags brickbord med kopparskimrande bricka.
Köpte någon liten vas och en tallrik så åkte vi vidare till stugan.
Loppisen stängde 15.00 på eftermiddagen och den stängde troligen även för säsongen.
Vi åt lunch och jag målade upp bilden i mitt huvud av det där bordet och framför allt själva brickan.
Såklart influerad över allt koppar och mässingsfärgat som plötsligt syns överallt igen.
Lagom när jag spraymålat mina mässingsljusstakar svarta....
Sa till mannen att om bordet finns kvar nästa år så köper jag det. Han undrade varför jag inte bara åkte tillbaka. Tänk på lammskinnsboan sa han. Han är lite klokare och velar betydligt mer sällan.
Boan, den som var såld när jag kom tillbaka till Hembygdsgården för att köpa den några dagar senare i somras. Hur snöpligt var inte det? Bara för jag inte kunde ta beslutet när jag först såg den.
Kunde inte tro att någon mer än jag funderade på en lammskinnsboa mitt i varma sommaren.
Men det fanns tydligen en till och det räckte ju.
Så tog vi en kopp kaffe i stugan och jag såg framför mig hur fin brickan skulle vara
med ljus på och lite kastanjer kanske eller kottar runt om till hösten och vintern.
med ljus på och lite kastanjer kanske eller kottar runt om till hösten och vintern.
Sen svepte jag det sista i kaffemuggen och tittade på klockan
och undrade om jag skulle hinna dit innan de stängde för säsongen.
och undrade om jag skulle hinna dit innan de stängde för säsongen.
Det gick lite fort över skogen och 14:56 var jag där.
Priset var då rejält sänkt på bordet
så det var nog meningen att just jag skulle ha det där bordet
just den där dagen.
Priset var då rejält sänkt på bordet
så det var nog meningen att just jag skulle ha det där bordet
just den där dagen.
Den där dagen när jag var på Vita magasinet i Fagersta inte bara en gång utan två.
Underredet på bordet är nu grundmålat och jag ska nog ska hitta en annan skiva
eller bricka till det så småningom som passar bättre i stugan. Klurar lite.
eller bricka till det så småningom som passar bättre i stugan. Klurar lite.
Brickan fick följa med hem och den blev precis som jag tänkt mig.
Höstmysig.
Fattas bara lite kastanjer och de trillar ner när som helst.
Lustigt, sånt bord har vi, men det har fått behålla sin bruna färg. Kallas rökbord, arvegods från Calles sida. Ja, ibland ångrar man att man inte slog till direkt när man är på loppis. Tur att det slutade lyckligt:)
SvaraRaderaDär ser man Camilla! Ja man ångrar ju sällan det man köpte snarare ångrar man det man inte köpte... Hade ingen bra plats för bordet här hemma då hade det fått behålla sin bruna färg. I stugan passar det bättre med vitt. Ska bara klura ut någon ny bricka/skiva. Betong hade ju varit fräckt men det kräver lite mer arbete. Kram Annika
RaderaLite knepigt kanske att göra rund betongskiva men jag ska ge mig på det vid tillfälle, men inte till det bordet alltså. Kvadratiska betongskivor har vi gjort, enkelt. I Skåne har vi påbörjat en bänk i betong, spännande.
SvaraRaderaHar gjutit halvmånar med mönster. Hade en tanke på att använda två sådana ev med en glasskiva uppepå. Men får nog bli en enklare lösning. Vänner till oss har gjutit jättefina bänkskivor till sitt kök och trädgårdssoffor. Liksom gavlar/armstöd med brädor emellan. Spännande med betong. Postade ditt bokmärke från Ernst. Har glömt gå förbi med det. :)
Radera