En sista bukett

Några dahlior, kanske de sista för i år. Lite frostnupna, lite slarviga. 

Dahlior gör ju som de vill i en bukett. Gillar de. 

Men den jag suktade efter mest en Café au lait visade sig aldrig.

Det är väl också en del av trädgårdscharmen man vet aldrig hur det blir.

Snart ska knölarna upp ur jorden och hoppas att de klarar vintervilan till nästa säsong.

Skönt att göra praktiska saker när tankar gnager.

Trädgårdslivet är ändå trösterikt. När det går mot höst finns en vår i sikte. 

Så är det inte i verkliga livet.   

Men man får komma ihåg det som är bra också.

Tacksam att jag och min bror fick fira vår lilla mammas 88-årsdag för en vecka sedan.

Hon och vi har verkligen fått två bonusår. Hon var så nära att mista livet våren 2016. 

Även om minnet sviker och hon är lite trött ibland med ålderns rätt är hon nu så nöjd

och lovordar alltid personalen på gruppboendet och är glad när vi hälsar på.

Det känns så skönt att känna igen hennes goda humör igen. 

De är verkligen helt fantastiska där hon bor. På alla sätt och alla dagar i veckan, dygnet runt.

Det känns tryggt. Jag är så glad att hon hamnade just där.

I söndags var jag på ett föredrag anordnat av Västerås Trädgårdssällskap. 

Linda Schilén pratade om  Genvägar till köksträdgården ur sin bok med samma namn. 

Det gav genast hoppfulla och inspirerande tankar till våren och 

jag tog med mig ett och annat tips från kvällen.

Min plan är att fixa några nya högre typ pallkragar för bärbuskar och lite annat i stugan 

till nästa säsong. har ju passat på att gräva bort flera gamla förvuxna buskar Så får bli lite nystart. Inga gigantiska odlingar bara lite lättskött för husbehov. 

Det ser jag fram emot.