Vintervecka i Schweiz

Nu har vi redan hunnit vara hemma en vecka men vi är så glada över en fin vintervecka i Schweiz.
Vi kombinerade skidåkning i Davos fyra dagar med en helg i Zürich. Jättekul!

Vi hade otrolig tur med vädret som bjöd på tre av fyra skiddagar för oss med strålande sol och ingen vind och lagom kallt. Kan inte bli bättre då! Inga liftköer. Bara att glida rätt in i liften och ofta hade vi en hel sexstolslift för oss själva. Skönt att slippa trängas och vänta. En liten paus kan man ju ta ändå för det är så mysigt att sitta ute i solen och ta någonting lätt. Vi åt en massa gott så det får nog bli ett eget inlägg. Var ju tvungen smaka vissa saker av nostalgiska skäl. Tur man kan dela :)

Fantastiska vyer åt alla håll! Det är så mäktigt med bergen.

 Murmeldjur i trä.

Flaggan för kantonen Graubünden med stenbocken. Där  befann vi oss under skidåkningen i Schweiz. Graubünden ligger i landets sydöstra hörn. Här talas tre språk tyska, rätoromanska och italienska. Den som känner till schweizertyska vet att det inte låter som vanlig tyska. Det låter som ett helt annat språk. Rätoromanskan är en hotad språkgrupp som jag kan lite för lite om. Det pratas också här i Graubünden.

Men jag tyckte det var underbart att höra det första hälsningsordet  "Grüezi" redan när vi klev på planet. Vi flög Stockholm- Zürich sen tåg till Davos. Jag bodde ju i Zürich ett år i min ungdom. Jobbade som au-pair direkt efter gymnasiet. Ska inte påstå att jag är någon expert på dialekten jag pratade väl någon slags mix. Men jag klarar mig på min tyska alla fall även om det är längesen och det kändes lite kul.

Vi bodde precis vid kyrkan och nära stationen. Själva staden Davos ligger på 1560 m ö h Europas högst belägna stad faktiskt och pisterna i området ligger på ännu högre höjd förstås.

Den högsta på drygt 2800 meter. Det finns ca 30 mil pist. Väldigt fin skidåkning!  

Veckan innan vi var där hölls det årliga World Economic Forum så var ju en del på tv därifrån.

Vi märkte just inget av det förutom att de höll på att montera ned en del saker. 

 Lätt att ta sig runt med gästkort för buss och tåg. Mellan Davos och Klosters gick det också att ta sig på skidor vilket vi gjorde en av dagarna.  Jag har varit i Davos och Klosters då på 80-talet också.
Det gick nämligen skidbussar från Zürich så jag åkte några gånger bara över dagen när jag var ledig på en helg. Väldigt smidigt var det alla fall minns jag. "Min schweiziska familj" hade också ett släktställe i Alperna i Valbella / Lenzerheide också i Graubünden så då blev det också lite skidåkning för mig när vi var där.

Vår sista skiddag så var det vitt, vitt, vitt. Det snöade för fullt och jag tappade helt referenserna och kände mig nästan åksjuk. Göran härdade ut längre än mig. Jag tyckte bara det var en kamp ner så jag tog tåget ner. Avslutade lite tidigare och badade bastu och simmade lite istället. Så var vi på vintersportmuseum också. Davos är ju känt för sina kälkar. Sista kvällen i Davos åt vi raclette och kände oss väldigt nöjda med fina skiddagar.

 Sonja Heines skridskor.

 Det har hänt lite på liftfronten sen den här lilla plaststolen.