Ernst

Jag gillar Ernst Kirchsteiger. Det kan man få utstå en del spott och spe för. En del tycker att det blir bara för mycket med den barfotamannen i rutan och överallt. Men jag tar det. Jag gillar honom och det står jag för.

Jag tycker han har många bra idéer och gör fina saker i den naturliga stilen.
Dessutom verkar han snäll. En alltför underskattad egenskap.

Så uttrycker han sig ju rätt kul också. Han får humlesurr i bröstet och allt möjligt.
Till och med så kul att boken som heter Ernstologi - fakta och citat från Ernsts underbara inredningsvärld är slutsåld på förlaget.

Bild från tidningen Hemma med Ernst.

Två ideér som vi knyckt rakt av från Ernst är numera hos oss så kallad Ernst potatis.

Kokad kall potatis (man kokar alltså förslagsvis för mycket potatis dagen innan och spar)
sen lindar man in potatisarna i bacon och lägger på grillen. Så gott till exempelvis varmrökt lax med hjortronsås. Rör ihop gräddfil eller creme fraiche med lite hjortronsylt. Mums med blandning av lite sött till den salta baconpotatisen och laxen.

Den andra är en vägg i vårt uterum. Meningen var att vi skulle tapetsera den som en fondvägg för några år sedan. Valet var klart det skulle vara de där svart vita trädstammarna som man sett en del. Tapeten heter Woods och är en storsäljare från Cole & Son. Lite modernt. Till och med lite stramt. Så kom vi då till färgaffären och den duktiga kvinnan där började visa hur många tapeter som helst. Antagligen för hon var så trött på alla som bespetsat sig på de där trädstammarna som hon själv kanske inte var så förtjust i, längre.

Lånade hem prover på helt andra tapeter. Vackra, men de kändes mer som passande för ett lyxigt sovrum och inte direkt vad vi tänkt oss. Så det hela slutade med att vi blev helt förvirrade och kunde inte ta något beslut. Det fick väl fortsätta vara som det var, en vitmålad vägg. Men just i det här fallet så var det bara bra att saken fick bero lite. För sen dök Ernst upp i rutan och gjorde så fiffiga små hyllor på en vitmålad råspontad brädvägg.

Det var ju klockrent. Så fick det bli. Ibland blir det precis som det är meningen.

Ja och trädstammarna de hamnade i stugan, på en vägg i vårt sovrum. Fast i en version med björkstammar, lite mjukare än den strama som var tänkt från början.
Hade sett den på plats i våra  kompisars stuga hos familjen V och tyckte den var så fin.
Så vi härmade lite. Ibland är det bra att inte komma till skott på en gång.