Drömmen om en stuga

Vi har nog letat efter en stuga ända sedan vi bildade familj. Eller letat och letat, men vi har tänkt tanken och hållit ögonen öppna. Jag var kanske lite motståndare först för jag tänkte att då måste man åka till samma ställe hela tiden och det är ju kul att se sig om. Planerna på en stuga har spretat åt olika håll. Något i fjällen kanske eller något i Skåne. Ja vi har spånat fritt. Ett tag var vi inne på någon slags andel i Åre. Eller inte så mycket jag kanske mest Göran. Visst smidigt att kunna åka nattåg upp för skidåkning. Men nja. Jag föll inte helt för den idén.  Tänkte nog för mycket på Hasse Alfredsson som andelsägare Lindeman. Han som får sista sommarveckan i mitten av oktober och första vinterveckan i
början av november.



Henriks första sommar för snart 17 år sedan och
 snart 17 kg sen ser det ut som på mig tror jag....

 På pick-nick och försöker tjata till oss en tomt.
Det lustiga är att stugan vi sen hittar
 ligger precis på andra sidan sjön.
Men det visste vi inte då.

Skåne var vi riktigt heta på. Vi har varit mycket i Skåne genom åren och tycker alltid det är så mysigt. Mycket att se och göra på liten yta. Vänner, havet, stränder och nära till Danmark. Hittade ett litet hus i Glimminge på Bjärehalvön. Snälla vänner var och tittade och vi var också själva ner och tittade. När vi var där var det första helgen i maj och Skåne har väl aldrig varit vackrare, sol och skir grönska, till och med vindstilla. En riktig mäklarhelg! Men vi sansade oss den gången. Trots att det växte ett Akacia träd på gården och att man såg havet och kunde cykla till en strand. Sådant går jag annars lätt igång på.

Nackdelen är ju att det är så långt till Skåne för oss så när skulle vi kunna vara där egentligen om man var lite realistisk. Våra söner med alla aktiviteter och som man inte vill släppa vind för våg riktigt än. Lite långt är det ju att åka 60 mil tur och retur på en vanlig helg. Kändes som det skulle bli för mycket tid i bilen.

Då dök stugan i södra Dalarna upp. Vi har tittat på många ställen runt omkring i Dalarna också både på stugor och tomter. På önskelistan stod att det skulle vara tyst och gärna en sjö i närheten.


Nu åkte vi och tittade på den här stugan och jag föll inte direkt kan jag säga.
Visst den låg vackert men oj,oj,oj så mycket arbete det skulle krävas.
Ett visst renoveringsbehov var en lätt underdrift.

Stugan som den såg ut sommaren 2009.

Inte så mycket sjöutsikt vår första sommar i stugan

 

 

Men så var vi där en gång till och pratade med det äldre paret som bott där permanent de senaste
35 åren och det var hans far som låtit bygga stugan på 40-talet.  Då började jag så smått flytta in.
När farbrorn sen började berätta om stället och hur kul de haft när de byggde "Snackeboa" en av gäststugorna. Snackeboa!!!
Ja då bodde jag redan där, för det var väl klart vilka skulle passa bättre i Snackeboa än våra grabbar.



Småstugorna. Den största är killarnas "Snackeboa" och en fostrande fotbollsplan.
Skjuter man för snett hamnar bollen i sjön

Så var det bara att hålla tummarna att stället skulle bli vårt. Paret som bott där hade varit på väg därifrån i  tio års tid men kunde inte slita sig. Jag förstår de så innerligt nu. Det blev vårt alla fall lagom till sommarlovet 2009 skrev vi papper och till semestern fick vi tillträde. Jag är så tacksam för det.

Mot sjösidan före renovering. 

 

Den första sommaren var det bara vara och känna sig för som gällde. Planera och boa in oss lite. 

Visst röjde vi lite sly och fixade en badflotte men inte så mycket mer. Men till hösten satte vi fart. En hel del har vi haft hjälp med  men mycket har vi gjort själva. Så här efteråt är det väldigt skönt att se allt som faktiskt är gjort. Många liter målarfärg och många timmar senare.

 Ju mer man tog bort desto bättre blev det. Trimmern är min vän.

Det har blivit vårt paradis på jorden, ett riktigt andningshål för oss. Fortsättning följer.....


Önskar Dig en trevlig helg! // Annika