05 februari 2019

Swaziland och hemska traditioner


Efter safaridagarna i Kruger National Park fortsatte resan till kungadömet Swaziland där vi bodde en natt. Landskapet var väldigt vackert och frodigt och vi besökte ett glasfabrik som arbetade med returglas och tittade på ljustillverkning. Fantasifulla ljus i många färger.  Glasbruket startade faktiskt med hjälp av småländska glasblåsare och SIDA bistånd en gång i tiden för att skapa arbetstillfällen i detta fattiga lilla land. Det har blivit en av Swazilands största turistattraktioner. Också bra att det inte ligger slängda glasflaskor på marken  utan de samlas upp och lämnas till glasbruket. De lätt grönskimrande glasföremålen t ex i form av elefanter eller roliga dricksglas såg vi sen på många ställen.   





Katten sällskapade vid ljustillverkningen. Påfågel utanför lunchrestaurangen.





Vi besökte också en lokal marknad. Tyckte lapptäcket i form av Afrika var fint nedan på bilden.

 Från bussfönstret såg vi även den plats  där en mycket märklig företeelse hålls varje år under en dryg vecka  i slutet av augusti, Vassfesten / The Umhlanga reed dance. Tusentals ogifta unga swazikvinnor  och tonårsflickor utan barn reser dit för att barbröstade dansa för kungen som kan välja att ta någon av flickorna som hustru..... Flickorna samlar också in höga  vass-strån som överlämnas för att reparera det vindskydd av vass som omger den kungliga byn. Därav namnet Vassfesten.

Det är ju helt horribelt och ofattbart i modern tid!!!

Kungadömet Swaziland är ett av världens sista  absoluta monarkier. Kungen tillsätter ministrar, domare och alla högre tjänstemän och äger det mesta i landet. Han utser också 300 klanledare som har stort politiskt inflytande. Han själv lever ett vidlyftigt liv med många palats och lyxbilar.

 Den nuvarande kungen Mswati III  har just nu 15 hustrur och 32 barn.
Han blev kung vid 18 års ålder 1986. Hans far dog när han var 14 år och landet styrdes en tid av en kvinnlig släkting och sedan av hans mor medan han gick klart skolan i Storbritannien. Hans pappa Sobhuza II hade vid sin död 1982 70 fruar, 210 barn och 1000 barnbarn. Mycket folktro är uppbyggd kring kungen. Man tror att han i princip kan bestämma vädret. Att det ger tur och lycka om han råkar titta på en person han går förbi.   ( källa wikipedia)

Swaziland eller Eswatini som landet numera heter är ett av de länder med flest fall av hiv. Ungefär var tredje vuxen har hiv.
Men under senare år har läget stabiliserats och antalet personer som dör i aids har minskat. (källa Läkare utan gränser)

Ja det känns tragiskt med denna maktfullkomlighet och all okunskap. Så många barn som mister föräldrar och släktingar.



5 kommentarer:

  1. Nä, fy fabian vilka seder och traditioner!

    SvaraRadera
  2. När jag ser de första bilderna på de konstgjorda djuren och keramiken, så är lätt att tänka, "ja, en massa krimskrams igen!" men egentligen är det ju inte det om man ser varje föremål för sig. keramiken har väldigt vacker dekoration tycker jag.
    Ja, seder, bruk traditioner... En blivande kung som fick gå i skola i Storbritannien! Man kan tycka att kung Mswati III, borde ha lärt något viktigt där i skolan!? Tänk att sådana traditioner som utspelas på "Vassfesten" kan få leva kvar!
    Hursomhelst - fick upplevelseresa du/ni har gjort!
    Kram Gunilla

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vilka fina upplevelser du/ni har gjort skulle det stå! :)

      Radera
  3. Ja alla djuren var gjorda av ljusmassa. Inget för mig och vet inte om de fortfarande varit i form av ett djur efter lång resa i varm resväska heller. Kanske platt som en pannkaka. Men det var kul att se hur skickligt han formade olika djur. Många små pryttlar man ser på en resa är kanske kul där och då men kanske inte hemma sen. Glasfabriken vi var på startade med hjälp av hjälp av SIDA och småländska glasblåsare från början för att skapa arbetstillfällen i fattiga Swaziland. God tanke med returglas också. Det ligger inga glasflaskor slängda utan de samlas in till glasbruket som blivit Swazilands största turistattraktion. De små glasföremålen elefanter, dricksglas mm lätt grönskimrande såg vi på många ställen senare.
    Kram Annika

    SvaraRadera

Tack för Din kommentar, den gör mig jätteglad.