Påbörjare eller avslutare?

Intressant diskussion nyligen huruvida man är en påbörjare eller avslutare.

Hur är man som person egentligen? Vad tycker man  mest om att påbörja eller avsluta?

Jag tror att jag är lite både och. Jag kan känna mig otroligt nöjd när jag får känna mig färdig med något. Att det faktiskt är avslutat. Vissa saker tar längre tid att bli färdig med. Kanske vet man inte riktigt hur man ska göra. Kanske finns en inre motvilja som gör att man tappar fart. Vissa saker drar man på fast det sen visar sig vara kvickt gjort när man kommer till skott. 

I det lilla livet hemikring kan ju avslutande betyda att man faktiskt gör slut på det man redan har innan man startar på något nytt. Så man inte står där med en rad av påbörjade produkter av skilda slag. Det må vara matvaror eller saker i badrumsskåpet. Det försöker jag bli bättre på.
För där kan ju det där "påbörjarjaget"komma in och tycka att det alltid är kul att testa något nytt.

Jag känner mig alltid lite duktig när jag skrapar ur det sista ur en burk innan jag öppnar en ny.
Kan tyckas väldigt självklart men ibland kan nyfikenheten ta över och slänga känns slösigt.
Plantera om blommor är en sådan liten sak jag drar på i det lilla livet hemma.
Sen när jag väl är igång och färdig känner jag mig alltid nöjd och det borde jag väl veta vid det här laget. Det är ju en aktivitet med både avslut och påbörjan på samma gång på sätt och vis. 

Mitt "påbörjarjag" tycker alltid det är kul med nya kalendrar, små skrivhäften och såna saker för det är en känsla av nystart och ordning och reda. Om jag har ett antal skrivhäften? Ja det har jag :)
De flesta inte avslutade får jag väl erkänna.... men alltid något häfte på gång i väskan, eller på sängbordet. De kan innehålla allt möjligt värt att lägga på minnet.
 

Kläder sliter jag sällan ut. Kanske några jeans eller favoritbyxor blivit utslitna. Eller tröjor blir fula efter många tvättar. Tröttnar snarare. Eller inser att den där använder jag ju aldrig. Övar på att bra -och-ha-plaggen ska bli färre. Skänker bort med varm hand till välgörenhet om det fortfarande är användbart. Överhuvudtaget försöker jag ta mig i kragen när det gäller vad som används och inte.
Ta fram "finservisen" oftare. Tycker om omväxling vad gäller vardagsporslin. Och det som aldrig används behöver inte vara kvar. 

Men till skor och väskor har jag nog ett annat förhållningssätt. Även om det är alltid är kul med nya skor så är ju de där som man vet är sköna guld värda. De där som man vet funkar att gå i en hel dag. 

De där som man vet att om man lägger ner lite tid på vård och omsorg på de så ser de helt ok ut igen. Skor man går barfota i är ju ett annat kapitel. 

Den här skoblomman består av boots som alla har flera år på nacken. Några har fått ett bonusår. 

Men de funkar fortfarande och de är så sköna. Så där blir det nog avslut först när jag märker att de börjar ta helt slut på insidan. Dessutom är jag lite kräsen när det gäller att hitta ersättare. Därför tyckte jag att jag var smart när jag köpte två av samma  fast i olika färg när jag hittat ett par jag verkligen gillade.

Väskor kan jag ha flera olika men favoriterna får ofta hänga med tills allt hopp är ute. 

Min chokladbruna favorit till exempel. Mjuk som en handske och perfekt modell enligt min smak. Lagom stor crossover det är min favoritmodell sen evigheters evigheter dvs 80-talet. Min första riktiga favorit var röd inköpt i London. Blev så glad när jag hittade den chokladbruna väskan  igen till bättre pris. Hade lagom hunnit gå och ångra mitt "icke köp"första gången jag såg den men så fick jag en ny chans. Ska nog smörja in den lite. Ser att den nu är både torr och lite smutsig under man ställer ju ifrån sig väskor lite här och var. Slitet läder har ju också sin charm och skönhet kan jag tycka.  
 

Sen sliter jag väl inte på allting i evigheter men väskor i klassiska modeller kan gott hänga med ett tag. Kul att byta ibland så jag har väl några favoriter som går runt under året och åren. 

Ibland också svårt att hitta en "värdig" ersättare till trotjänaren som man tyckt så mycket om.
En halvkort läderkappa vet jag att jag hade hur många år som helst. Den var så användbar och jag trivdes verkligen i den. Kände mig alltid klädd uppåt eller nedåt beroende på vad man hade till.
 

Ett och annat utropstecken har även jag!! Den orangea stora väskan med praktisk liten väska inuti jag fått av min bror till exempel. Den gillar jag skarpt även om jag inte använder den jätteofta.
Så den kommer hänga med länge. Kan pigga upp vem som helst en regnmulen sommardag.

Vill du läsa  mer om just läder och hur Du tar hand om och vårdar och  reparerar det kan du klicka här: Läderspecialisten Många bra tips och produkter!