Dressed up dogs och Träslövs trädgård

Sista natten på vår lilla roadtrip bodde vi i Falkenberg på trevliga hotellet Hamngatan 27 som syns på målningen ovan. Hela personalen är avbildad fast som katter. Konstnären heter Helen Stalin Åkesson och vi kom att prata om henne för hon som skötte om frukosten såg att jag blev så förtjust i hundtavlorna i frukostmatsalen.

Och visst är de fina hennes "Dressed up dogs" jag blev helt kär i de. Inte minst de strävhåriga taxarna som åker tåg. Helen Stalin Åkesson är inte bara konstnär utan byggnadsantikvarie också läste jag när jag var tvungen att googla lite pga de här fina tavlorna.

Grand Danois damerna eller den ensamme boxern. Hur fina?

Hotellet var för övrigt jättefint! Personligt inrett med gamla möbler och detaljer som var lite uppdaterade på ett kul sätt. Vi gjorde inget speciellt i Falkenberg förutom att gå en promenad och försöka hitta ett ställe för middag. Det var isåklart nte det lättaste en måndagskväll om man inte ville ha pizza. Det fick bli 

Harry´s som låg på gångavstånd från hotellet. Men det blev både bättre och trevligare än befarat. Lite gott småplock och ett glas Riesling för mig. Verkligen snöat in på Riesling sen vi var i Tyskland förra hösten.

På vägen hemåt svängde vi inom Träslövs trädgård i Varberg. En väninna till mig har praktiserat där så var lite nyfiken på stället. Har passerat förut men då har det inte varit öppet. Köpte med mig en liten Tidlösa som nu ligger på ett fat här hemma och jag väntar att den lilla löken ska blomma. Så får den planteras ute sen. Kallas ju också för den nakna jungfrun. Om man planterar de vid ett plommonträd sägs de gynna skörden. Det som ska bli blommor har vuxit några cm sen den här bilden togs. Så hoppas den slår ut snart. Alltid roligt att följa en lök. 

Träslövs trädgård var fint. Alltid kul med ställen som lägger lite omsorg även på kundtoaletten. Där jag jobbat på Hem till Gården är det t ex ljud av hästar och kor, hovskrap och kuttrande duvor på toan. Passar bra för att förstärka stallmiljön. 

Denna lilla barnkavaj hängde på väggen.

Inte bara en ful papperskorg utan snyggt även i det hörnet. Med Anthurium och gräs i vaserna.

 

Kärleken till jorden på Norrvikens Trädgårdar

 Vi besökte även Norrvikens Trädgårdar på vår lilla Skåneturné. Så välskött och fint. Verkligen värt ett besök. Längesen jag var där och jag tyckte det var mycket finare nu bättre underhållet överallt.

Diskret vacker musik när man går upp mot Villa Abelin. 2021 har man haft skogen som tema och när vi var där var det Utställningen Gläntornas ljus.

 Vackra och pepparkaksdoftande höstsilverax. Även på Sofiero var det en hel del vitt planterat ihop med mörkare rött. Vackert så här års.

Det var en väldigt intressant utställning om Norrvikens grundare Rudolf Abelin. Det var inte alls accepterat av hans föräldrar att han skulle bli trädgårdsmästare. Inte fint nog för ende sonen i en officersfamilj. Men efter lite kringelkrokar via juridikstudier bland annat följde han sitt hjärta och utbildade sig till hortonom och pomolog. Han var en visionär som reste mycket och tog med sig idéer hem till Norrviken. 

Kärleken till jorden och odlandet har vi nog gemensamt alla fall.  Roligt att läsa om honom i den fina utställningen. Till Båstad kom han 1905 ditlockad av Ellen Key och barndomsvännen Ludvig Nobel. Han fann den perfekta platsen att anlägga sin trädgård. Båstad redan då en badort i ropet med gynnsamt klimat för odling. Du kan läsa mer här norrvikenbastad.se om du vill fördjupa dig och även se vad som händer på Norrviken framöver. Vinter på Norrviken ser också fantastiskt ut. Liksom julbord i Orangeriet.

Det vackra Victoria huset som jag tror kan hyras för t ex bröllop och Erikshus där det nu var en del av utställningen Gläntornas ljus. Den fina kojan eller kanske lusthuset av klockranka gjord av Gunnar Kaj.

Gunnar Kaj går in under epitetet husgudar hos mig. Beundransvärd. 

Som sagt tema Skogen 2021. Vackert med olika grönt.

Ja så mycket att se och njuta av på Norrviken. Bodde jag närmare skulle jag åka hit ofta vid olika årstider.

En hyllning till trädgårdsikonen Ulla Molin gjord av Heidi Palmgren i en del av parken skapades 2019.  

Jag blev så lycklig när jag hittade boken Leva med trädgård av Ulla Molin på Kyrkornas second hand på Färingsö för några år sen. Med den roliga dedikationen på insidan "Som jord för Dig" Det passade ju in på mig med inte bara på den som ägt boken före mig.

Hon kallades Daisy och vad man kan göra av gamla skidoveraller

 Det blev förstås ett besök på Sofiero när vi nu var i krokarna på vår lilla roadtrip. Senast vi var här var på försommaren för två år sen. Då var det främst Rhododendronblomningen.  Nu var det ju sensommar och annat som blommade. Dahliorna var fantastiska. Men vi började inomhus för det kom en liten regnskur. Tittade på utställningen Evigt mode. Se vad man kan knåpa ihop av några gamla skidoveraller. Det finns också en permanent utställning som heter Kungligt sommarliv. 

Lite spöklik docka men ett vackert blomsterhäng av torkade blommor ovanför.

Sensommarfägring och Dahliaprakt även inomhus i slottet.

Blommande kronärtsskockor och alla vackra Dahlior. Denna vackra heter Seniors Hope.

Dahlior i flytande ramar.

Slottet på avstånd och sensommarfägring vid entrén.

Men det som jag blev mest tagen av var utställningen om kronprinsessan Margareta som faktiskt var den som skapade trädgården på Sofiero. Hade ingen koll på det och kände inte till något om henne heller. Minns ju gamle kungen Gustaf VI Adolf lite vagt som en väldigt omtyckt kung t ex av min farmor. 

Men kom bara ihåg att han varit gift med en Louise.

Sorgligt nog fick kronprinsessan Margareta bara 15 somrar på Sofiero. Hon dog 38 år ung höggravid i åttonde månaden med sjätte barnet. Jag har lyssnat på boken Hon kallades Daisy som prinsessan Christina Fru Magnusson skrivit om sin farmor som hon aldrig fick lära känna. Lånade boken på biblioteket också eftersom man missar alla bilder när man lyssnar. Låter som "Daisy" var väldigt modern för sin tid. 

Hon har av Hjalmar Branting som då var statsminister kallats en solstråle på Stockholms slott. Hon och Gustaf VI Adolf träffades så unga i Kairo på en bal. De verkade så himlastormande kära. Jag är inte så väldigt kungligt intresserad kanske därför jag missat hur det förhöll sig här och hur släkterna ser ut. Men utställningen berörde liksom boken gjorde och en del av det "kungliga släktträdet "klarnade.  Fem små barn som blev moderslösa och han som blev änkling så ung. Hon sörjdes av hela svenska folket låter det som när hon gick bort alltför tidigt.

 Boken är bra skriven och jag rekommenderar den. Kronprinsessan Margareta låter synnerligen kreativ, konstnärlig,  nytänkande och frisinnad för sin tid. Sportig spelade t ex någon slags landhockey/ ishockey lite otippat för den tiden och mycket intresserad av trädgård.  Hon var ju prinsessa av Storbritannien och Irland och det förpliktar ju vad gäller trädgård. Hennes farmor var drottning Victoria. Trädgård är nästan en religion alla fall i England och har mycket högre status och är mycket viktigare än här. Trädgårdsintresset tackar jag särskilt för annars hade vi andra inte fått njuta av det Sofiero som hon och Gustaf VI Adolf skapade.  Hon inredde även Sofiero i en ljusare stil än det murriga som var läser jag i boken. Hon var inte mycket för pråliga smycken men bar ofta ett långt enkelt pärlhalsband. Ja det finns mycket man kan skriva om boken men jag tycker istället att du ska läsa den. 

På Stockholms slott pågår en utställning om henne fram till sista oktober. Jag skulle verkligen vilja se den. Hoppas jag hinner dit. Men mycket annat som pockar på just nu.

Håller på och tömmer äldsta sonens lägenhet i Uppsala på lediga stunder. Min lilla mamma har dessutom brutit benet igen på nytt ställe. Så ledsamt och synd om henne. Hennes höftfraktur för en dryg månad sen läkte så fint. Hon kunde t o m gå-träna  lite med rullator. 

Jag var på hennes boende och städade hennes lägenhet igår när jag var ledig och rensade lite kläder som inte passar längre. Hon var ju så tunn för några år sen innan hon kom dit. Hon fick komma hem från lasarettet igår kväll. Jag och min bror hälsade på henne. Påfrestande med smärta, sövning och operation vid hennes ålder såklart.  Hoppas hon piggar på sig igen. Tyckte hon var lite piggare redan ikväll.

Tillbaka till Skåne. Efter Sofiero åkte vi till Åkagårdens golfklubb för lunch. Göran hade ju spelat där med våra vänner Cecilia och Carsten och visste att maten var så bra. Vilket den ofta är på golfrestauranger. Bra alternativ om man är ute och far. Fin miljö också. De som var krögare har också en ostbutik inne i Ängelholm. Vilket märktes på menyn och de sålde också en del trevligheter från butiken. Köpte en burk Marconamandlar. 

Jag åt en god blomkålssoppa. Säsongens första varma soppa. I sommar har vi ju ätit kalla soppor som gurksoppa och Gazpacho. Men nu känns det som dags att dra igång soppsäsongen igen. 

Vi hann till solnedgången vid Kullens fyr

Efter tjejhelg i Åhus för mig och golf för Göran åkte vi till Skånes västra sida. Vi hann se solnedgången uppe vid Kullens fyr. Kullens fyr och Mölle är barndomsminnen för mig då vi semestrade där några gånger när jag växte upp. Semester under enklare former men minnesvärt eller kanske just därför minnesvärt. Tvätta håret under en pump med iskallt vatten osv. Så minns man ju på Kullamannen förstås. Spänning på tv och jag fick även boken vet jag.

Har återkommit flera gånger som vuxen också tycker det är så speciellt där.

Kullens fyr är Skandinaviens högst belägna och mest ljusstarka fyr. Också den äldsta fyrplatsen sedan 1561. 78,5 meter över havet ligger den och skenet kan ses på fem mils avstånd och fyren ägs idag av Sjöfartsverket. Källa: kullensfyr.se På vägen dit åker man längs italienska vägen som går från Mölle till Kullen. När jag var barn var vägen avgiftsbelagd och vi som semestrade i Hjorthagen som det hette hade något kort som man fick visa upp i en vaktkur innan man åkte vidare in i naturreservatet. 

Nu körde vi förbi ställen jag minns som Josefinelust med branta ravinen och stenstranden. Ransvik, då kaffestuga och bad nu restaurang med havsveranda och golfbanan där jag vet att vi sprang och flög med nyinköpt drake. Blåste ju bra! Mycket dramatisk natur på Kullaberg som är ett naturreservat.

Innan vi for upp till Kullen behövde vi äta något. Lättare sagt än gjort en söndagkväll efter säsong. Men så hittade vi ett riktigt kul ställe i hamnen i Mölle. Salty dogs bar heter det ja vad ska man säga ett surfställe med salsa musik. Lite hippare än vi kände oss kanske. Men jättegod guacamacka och glad personal. Visade sig att det var säsongsavslutning för de. Så blev nog ännu mer livat när mörkret sänkte sig men så länge stannade inte vi.  För vi ville ju se solen gå ner i Öresund.

Den stora vita byggnaden är Grand Hotel i Mölle. Men vi bodde ju i Viken så begav oss dit så småningom.

Var tvungen att ta en bild på den gamla Möllan och skicka till tjejerna eftersom väderkvarn var svaret på  en gåta om ett byggnadsverk i spelet vi spelat kvällen före. 

Sov gott på Hamnkrogen i lilla Viken. Gick en promenad efter en god frukost innan vi åkte vidare.

Göran som byggt bastu i stugan precis spanade in Vikenbadarnas bastu vid hamnen.